Invandrarna

Titel: Invandrarna
Författare: Vilhelm Moberg
Antal sidor: 624
Utgivningsår: 1952

Handling: Efter en lång och svår resa över havet når  Karl Oskar, Kristina och deras sällskap från Ljuder socken äntligen fast mark i New York. Resan fortsätter genom Nordamerika till deras slutmål i Minnesota.

Tankar: I den föregående romanen Utvandrarna ligger misären som ett tjockt, grått täcke över berättelsen.  Det första som slår mig när jag läser Invandrarna är att allting känns lite lättare, stundtals undrar jag nästan om jag har hamnat i en äventyrsroman. Det är folkmyller i städerna, resor på floderna, indianer och skurkar. Förväntan ligger i luften. Moberg är duktig på att skildra hur nytt allt är för de svenska resenärerna, extra tydligt och träffsäkert blir det under deras första, ångestladdade resa med ångtåg.

Romanen börjar visserligen äventyrligt, men allvaret finns med här också. Karaktärerna sliter för att skapa sig ett hem och komma till rätta, de lider av brist på pengar och drabbas stundtals av hemlängtan. Kristinas saknad efter sitt äppelträd hemma i Sverige är en väldigt enkel men effektfull symbol för allt som de har tvingats lämna kvar. Moberg är expert på att beskriva starka känslor med enkla medel, det råder knappast brist på avsnitt som berör och etsar sig fast. Bilden av kvinnan som vandrar mil efter mil genom skogen i vinternatten för att hjälpa sin vän vid förlossningen är så fin och stark att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Utvandrarna är bra, men Invandrarna är ännu bättre. Läs den. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.