lördag 24 december 2011

Han som älskade livet

Källa

 Efter rekommendation  från mamma rotade jag fram Han som älskade livet ur bokhyllan, en biografi över Vincent van Gogh skriven av Irving stone.  I handen fick jag en tjock liten pocket med blygsamt yttre och lätt gulnade sidor som de följande veckorna rörde om ordentligt i huvudet, hjärtat och maggropen. Författaren beskriver Van Goghs fantastiska resa från utfattiga gruvdistrikt till gator i Paris, beslutet om att bli konstnär och den följande kampen för att utvecklas inom konsten och befrias från sin envisa sinnessjukdom.

Igårkväll mellan knäckkok, julstök och klappinslagning läste jag ut de sista sidorna och blev så rörd, både av slutet i sig och av att boken var slut.  En spännande tidsresa och ett faschinerande människoöde på knappt 500 sidor. På köpet fick jag dessutom en helt ny syn på van Goghs verk.

Nu väntar julafton med mat, släkt och förhoppningsvis några hårda, fyrkantiga paket som väntar på att bli lästa. God jul!

måndag 12 december 2011

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Källa

Julklapp som (tyvärr) legat oläst i bokhyllan sedan något år tillbaka. Nu efterhand är jag glad att jag inte lät den samla damm en dag längre.

En författare i London får kontakt med ett litteratursällskap på den tidigare ockuperade ön Guernsey. Genom deras brevväxling berättas historien om öns ockuaptionstid och tiden efter. En varm bok med en udda titel, sympatiska karaktärer, humor, sorg och historia. Att hela boken är skriven i brevform känns oväntat naturligt. Efter ett par trevande första sidor är man snabbt inne i berättelsen och tänker knappt på den något annorlunda formen.

Mina försök att hitta något att anmärka på är förgäves. Boken tog slut alldeles för snabbt och kommer förmodligen läsas om så småningom.

tisdag 6 december 2011

Julklappsplaner

Planen är som vanligt att vara ute i god tid med julklappsinköpen (något som lätt spricker och blir till armbågande bland resten av Stockholms invånare två dagar innan julafton). Helst vill jag köpa böcker till hela bunten men tyvärr är läslusten begränsad på en del håll. De som läser kommer dock inte undan från mina fyrkantiga, hårda paket. Topplistor i alla ära, men för mitt eget nöjes skull tänker jag leta mig vidare genom bokdjungeln. Roligt arbete utan slut...

Bakom all min iver till att packa på andra böcker i julklapp finns självklart en grund i att det står överst på min egen önskelista. Däremot är jag lite kluven till att önska mig specifika böcker. En del av charmen med att få en hög böcker i julklapp är bredden och möjligheten att läsa sådant som man inte skulle välja i vanliga fall. Längtar efter juldagarna med överblivna godsaker och böcker som väntar!

onsdag 30 november 2011

Blind lydnad

Källa
En psykologisk thriller skriven av Will Lavender, professor i litteratur och kreativt skrivande. Blygsam pocket som stod bortglömd i bokhyllan innan jag av en slump slängde ner den i väskan för tidsfördriv på tunnelbanan.

Blind lydnad visade sig vara perfekt läsning i stimmig kollektivtraffik. Lätt att komma in, bibehållen spänning genom varje kapitel och inte ett enda tungläst avsnitt att kämpa sig igenom - under bokens första 3/4 delar. Fram emot slutet blev intrigen rörig och när boken var utläst kände jag mig lite lurad på slutet. Så synd på en bok som började så bra.

onsdag 23 november 2011

Någonting

Tänk att jag kan bli så glad av två skrivna a4-sidor... Det är inget litterärt mästerverk, ingen del i något större men det är någonting. Någonting är bra mycket mer än genomsnittet ingenting som har dominerat allt för länge. Två a4-sidor tack vare en kortare skrivövning och en spark i rumpan. Nu ska jag ägna resten av kvällen till finputs i det oändliga och för en gångs skull somna nöjd. Så himla fint.

tisdag 22 november 2011

Tvivel

Det är lätt att glömma det fina med skrivandet och böcker, framför allt när man är inne i motiga perioder och onda cirklar. Tänk att något som ger så mycket kan ta lika mycket tillbaka. Tankarna snurrar och ytterligare frågetecken och tvivel hoppar på i farten - jag kanske inte har vad som krävs.

Som tur är vet jag att det fina finns där någonstans. Det råkar bara ligga väldigt långt inne just nu.

måndag 21 november 2011

Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Källa

Mellan sommarens längtan och vinterns köld är en deckare skriven av Leif Gw Persson med nästan tio år på nacken. I stora drag gillar jag hans böcker, hans humor och avskalade språk. Gw är en man som sitter på mycket kunskap och dessutom har förmågan att få ner den i underhållande deckarromaner. Kort sagt, ett vinnande koncept.

Handlingen är mycket lovande och skildrar tiden runt Palmemordet. Gw ger en spännande inblick i politiska och polisiära spel med udda, färgstarka karaktärer. Berättelsen har en stark början och ett spännande slut men innehåller tyvärr en del tunglästa mellanpartier. Mellan sommarens längtan och vinterns köld är läsvärd men inte så bra som den skulle kunna vara.

torsdag 17 november 2011

Skrivkramp


När jag avbröt min utbildning under hösten och  behövde en ny plan för dem närmaste månaderna var sysselsättningen given; skriva, skriva, skriva (och möjligtvis söka något enstaka jobb). Efter någon månad insåg jag att jag la krokben för mig själv. Ju mer jag försökte satsa på skrivandet, ju bättre story jag försökte utveckla desto svårare blev det att få någonting gjort.  Tack vare en bekant förstod jag var problemet låg. Jag fick inga intryck! Bara några veckor efter de avbrutna studierna var jag inne i en ond cirkel. När skrivandet gick dåligt stannade jag hemma för att få till det, ströp all form av nya intryck till hjärnan vilket i sin tur ledde till att skrivandet gick ännu sämre.

Det är där jag är nu. Problemet identifierat, nya tag imorgon.

måndag 14 november 2011

Skrivande

Koffein och sockerkick i ett försök att vakna. Den dåsiga eftermiddagslunken är något som jag har blivit allt för bekant med under min sysslolösa period. Den senaste tiden - dagarna, månaderna, åren - har jag gjort tafatta försök att skriva ner något. För det mesta blir det betydelselösa fragment. Dokument efter dokument ligger de där, korta, sörjiga, sörjda. Ja, en del av mig sörjer att det inte blir något. Att mina fragment, mina små bebisar, aldrig får möjlighet att växa tillsammans.

Så försöker jag igen. Fantiserar, ratar, skriver, ratar. Impulsivt refuserar jag mig själv innan det finns något att refusera. Vetskapen om den tuffa branschen sitter på axeln och viskar att det inte är någon idé.  För sanningen är, något som de flesta med samma intresse är smärtsamt medvetna om - chansen att bli läst är mycket liten.

Det finns en hatkärlek till skrivandet. Få känslor lever upp till den som infinner sig när jag stannar upp i skrivandet och inser att ett stycke har fallit på plats, där innebörden, stilistiken och estetiken är samspelt och jämbördig. Den andra sidan av skrivandet, stunderna när det inte går vägen och självkritiken börjar gro i magen är inte fullt så behaglig. Jag är fortfarande inte säker på bloggens funktion. En plats för avreaktion? Samling av fragment? Den som lever får se.