fredag 30 maj 2014

Minns du den stad

Titel: Minns du den stad
Författare: Per Anders Fogelström
Antal sidor: 308
Utgivningsår: 1964

Handling: Ett nytt sekel inleds och Stockholm börjar allt mer likna en storstad. 1900-talets första år fylls med kriser och storstrejk, men också med framsteg, nya uppfinningar och bättre villkor.

Tankar: I stadsseriens tredje del skildrar Per Anders Fogelström åren mellan 1900 och 1925. Det är en tid med kontraster. För många av Stockholms invånare är tillvaron fortfarande svår. Arbetarna samlas till storstrejk, spanska sjukan skördar liv och första världskriget bryter ut. Mycket är onekligen mörkt och dystert, men ändå tycker jag att man kan ana en ljusning. Det pratas om fackföreningar, åtta timmars arbetsdag och semester. Förfallna kvarter rivs ner och byggs upp, tekniken utvecklas. Gatorna fylls med bilar och radion flyttar in i hemmen.

Det är inte helt utan vemod som jag läser om hur staden förändras och förbättras. Karaktärerna som vi lärde känna i första boken börjar bli gamla. De flesta finns inte kvar längre. Istället får vi följa hur deras barn och barnbarn försöker skapa sig en bättre tillvaro i det nya seklet.
"Minns du? Minns du husen, händelserna, människorna? Allt detta som nu är borta och som inte tycks ha lämnat några spår efter sig. Allt som är glömt, så glömt att man måste fråga sig om det var helt betydelselöst."
Jag tycker om att Fogelström tvingar läsaren att stanna upp ett ögonblick. När vi läser om hur August kör runt på gatorna med sin nya bil är det värt att tänka på hur mycket som har hänt. 60 år tidigare vandrade hans pappa in i staden på leriga småvägar och mötte en helt annan plats. Det är så lätt att glömma och så viktigt att komma ihåg.

I likhet med de föregående delarna kan jag inte göra något annat än att varmt rekommendera Minns du den stad. Boken finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

torsdag 29 maj 2014

Hej lilla ledighet

Hurra för långhelg! Så himla skönt att få andas ut efter några intensiva första veckor på jobbet. De närmsta dagarna ska jag försöka ta igen sånt som jag knappt hinner göra längre i vanliga fall. Överst på listan står sovmornar, kaffe och böcker i sängen, liljekonvaljplockning och annat viktigt. Förhoppningsvis ska jag hinna premiärlaga något ur Lotta Lundgrens kokbok Om jag var din hemmafru också! Det blir nog en bra helg det här.

måndag 26 maj 2014

Raseri

Titel: Raseri
Författare: Stephen King (under pseudonymen Richard Bachman)
Antal sidor: 183
Utgivningsår: 1977

Handling: En vanlig dag i Placervilles high school förvandlas snabbt till en av de mörkaste dagarna i skolans historia. 17-årige Charles Decker kokar över. Resultatet blir två skjutna lärare och en klass som tas i gisslan.

Tankar: När jag började läsa Raseri av Stephen King kunde jag inte låta bli att undra: "Är det verkligen rätt att göra fiktion av något så tragiskt som skolskjutningar?" Sedan insåg jag att Raseri skrevs mer än 20 år innan vågen av skolskjutningar satte igång under 90- och 2000-talet. King har skrivit en fruktansvärd profetia.

Raseri är utgiven under pseudonymen Richard Bachman och skiljer sig en del från den klassiska King-romanen. Berättelsen är kort, koncis och utspelar sig under några timmar i ett amerikanskt klassrum. Trots att Raseri är spännande, gripande och välskriven från början till slut kan jag inte låta bli att sakna den "vanliga" King. Jag saknar det breda persongalleriet, mängden av platser och hans förmåga att bre ut och fördjupa sig. Bachman har utan tvekan dragit åt tyglarna, vilket egentligen inte behöver vara något dåligt. Alls.

Det är både fascinerande och skrämmande att få ta del av berättelsen ur Charles Deckers perspektiv. Genom nästan 200 sidor får läsaren följa hans tankar, handlingar och tillbakablickar. Vem var han innan? Vad drev honom till att beväpna sig och vad fick honom att koka över? Visst är det obehagligt, men också oerhört intressant.

Raseri skiljer sig en del från Kings klasiska romaner men är inte sämre för det. Om ni kommer över ett ex: Läs den!

måndag 19 maj 2014

Oceanen vid vägens slut

Titel: Oceanen vid vägens slut
Författare: Neil Gaiman
Antal sidor: 218
Utgivningsår: 2013

Handling: En man kör omkring på den engelska landsbygden och återvänder till sin barndoms trakter. Under vistelsen får han sällskap av en rad minnen. Han tänker på året då han var sju. Samma år hittades en död man i baksätet på familjens bil, och kort därefter dök en mystisk hemhjälp upp.

Tankar: Jag var övertygad om att jag skulle älska den här boken. Konstiga händelser på den engelska landsbygden - kan det bli bättre? Ja, det kan nog faktiskt det. Trots att Oceanen vid vägens slut  är en gripande och välskriven roman på många sätt kan jag inte låta bli att känna mig lite besviken. Anledningen till att jag inte faller handlöst? T.ex. Stephen King.

Jag vet att det är lite orättvist att jämföra två helt olika författare, men så här ligger det till: Under de senaste åren har King skämt bort mig med fantastiska karaktärer, anekdoter, fördjupningar och utsvävningar. Han är mån om att vinna över läsaren på sin sida, innan han för in onaturliga inslag i sina berättelser. Det här är något som jag saknar hos Gaiman. I mina ögon förblir hans karaktärer ganska anonyma typer, vilket läsningen tyvärr blir lidande av. Jag har svårt att engagera mig i deras prövningar och strider mot ondskan när jag knappt vet vilka de är. Jag vill veta meeer...!

 Det är synd att helhetsintrycket dras ner så pass mycket, för i grund och botten är det ju en fin bok det här. Gaiman har skrivit en spännande och stämningsfull barndomsskildring som tveklöst kommer att falla många i smaken. När boken är utläst har jag hunnit bli skrämd, frusterad, arg och ledsen. En bok som lyckas väcka så många känslor förtjänar egentligen ett ganska bra betyg, men för mig  håller den ändå inte riktigt hela vägen. Oceanen vid vägens slut finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

onsdag 14 maj 2014

Omslagstema: Prickigt



Onsdag = nytt omslagstema hos Bokpotaten. Den här veckan är det prickar som gäller! Lite svårare än väntat, men några prickar i olika storlekar och färger har jag ändå lyckats få fram. Min favorit är det svartvita omslaget till F. Scott Fitzergalds Tender is the Night. Vilket fastnar ni för?

måndag 12 maj 2014

1Q84: andra boken

Titel: 1Q84: andra boken
Författare: Haruki Murakami
Antal sidor: 400
Utgivningsår: 2009-2010

Handling: Sommaren 1984. Efter Tengos inblandning i storsäljaren Luftpuppan blir ingenting sig likt. Vardagen rubbas och konstiga erbjudanden dyker upp. En dag börjar han se två månar på himlen. Samtidigt ställs Aomame inför sitt livs svåraste och viktigaste uppdrag.

Tankar: I andra delen av Harku Murakamis 1Q84-trilogi börjar berättelsen om Tengo och Aomame äntligen ta fart på riktigt. Boken präglas visserligen fortfarande av Murakamis stillsamma berättarteknik, men när frågetecken besvaras och samtidigt ersätts av nya får berättelsen ett driv som jag har saknat under första delen. Transportsträckan är över.

Läsaren får ta del av kärlek, vänskap, sorg, surrealism och mord i 80-talets Japan. Det mesta finns med. Om det inte hade varit för de 50 sista sidorna hade 1Q84: andra delen kunnat bli en fullträff. Tyvärr upplever jag dock att den tappar fart och blir rätt trist när slutet närmar sig (vilket delvis kan ha att göra med att jag går in i en period med nytt jobb och noll energi. Plötsligt blir det otroligt motigt att plocka upp en bok). Men, tack och lov blir det bättre igen. Under de sista sidorna ökar spänningen och när boken är utläst råder det inga tvivel om att jag måste läsa den tredje och sista delen - snarast!

1Q84: andra delen är bra, stundtals mycket bra till och med, men det här är inte Murakami när han är som bäst. Boken finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

torsdag 8 maj 2014

Fyndat i helgen

Att börja på ett nytt jobb tar på krafterna (lite mer än väntat faktiskt).  Det är mängder av intryck och nya saker som ska läras in. När jag kommer hem på kvällarna längtar jag bara efter att gå och lägga mig och har knappt en tanke på att läsa. Hoppas och tror dock att det blir bättre så fort jag har kommit in i rutinerna lite mer. Hur som helst, det här inlägget är mest för att visa vilka böcker som har fått flytta in den senaste tiden!  I helgen fyndade jag nämligen sju nya böcker från second-hand (alla helger som resulterar i bokinköp är bra helger!). Frågan är bara när jag ska läsa dem...

söndag 4 maj 2014

Nytt kapitel


Jag började plugga på universitet direkt efter studenten. Språk till en början, och därefter någon strökurs här och där. Efter något år började jag bli stressad över att jag inte gjorde något ”riktigt”. Jag bytte högskola för att utbilda mig inom vården, men insåg ganska snart att jag inte var på rätt plats. Terminen därpå kom jag tillbaka till humanioran och fastnade för litteraturvetenskapen (världens bästa ämne i mina ögon). Vid den tidpunkten var livet ganska tungt i övrigt. Min farfar gick bort och en familjemedlem blev sjuk. Seminarierna och arbetet med uppsatserna blev en fristad från allt som var jobbigt. Under den perioden var studierna kanske det viktigaste och roligaste jag hade.
 
I februari tog jag ut min examen. Sedan dess har tillvaron mest präglats av ovisshet. Vad ska jag göra nu? Kommer det finnas plats för mig där ute, trots att jag är humanist? Jag har sett vänner fastna i arbetslöshet och därför varit ganska övertygad om att själv hamna i samma situation. Lyckligtvis har det inte riktigt blivit så (åtminstone inte den här gången). För ett par veckor sedan fick jag nämligen ett samtal från en arbetsplats som jag varit i kontakt med. "Vi vill gärna att du börjar arbeta hos oss."
 
Jag är så glad och lättad. Och nervös. Jag vet allt om att plugga, men inte särskilt mycket om att jobba (det känns lite som att jag ska leka vuxen). Framförallt är jag glad för att jag vågade välja utbildning efter intresse och hålla mig till humaniora. Visserligen finns det inga garantier för att det kommer ordna sig med jobb i framtiden, men nu vet jag i alla fall att det går. Så jäkla skönt.

lördag 3 maj 2014

För mycket lycka

Titel: För mycket lycka
Författare: Alice Munro
Antal sidor: 345
Utgivningsår: 2009

Handling: I tio noveller beskriver Alice Munro en rad avgörande händelser i människors liv.

Tankar: Ju mer jag läser av Alice Munro, desto bättre blir hon. Min erfarenhet säger nämligen att det krävs några noveller för att få grepp om den koncentrerade formen, hennes stil och sätt att bygga upp en berättelse. Nu när bitarna har fallit på plats upplever jag att i princip alla hennes noveller är fullträffar.

Den inledande berättelsen skildrar hur en mor råkar ut för det värsta. Oerhört tung men gripande läsning som verkligen sätter igång tankarna. Efter det vill jag bara ha mer. Munro har en förmåga att väcka intresse för den vanliga människan och det vardagliga livet, något som jag tycker väldigt mycket om. Plötsligt kommer jag på mig själv med att vara djupt försjunken i en novell om skogsbruk och trädfällning (ett område som i vanliga fall känns väldigt avlägset).

Titelnovellen "För mycket lycka" är den enda berättelsen som inte riktigt fungerar för mig. Här känns det som att Munro försöker komprimera en tjock, historisk roman till en kort novell. Det blir trångt och rörigt, vilket resulterar i att jag ofta tappar tråden och tvingas gå tillbaka för att läsa om. En svagare novell bland nio fullträffar känns det dock som att jag kan ha överseende med.

För mycket lycka är en läsvärd, gripande och tänkvärd novellsamling om det stora och lilla i livet. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

fredag 2 maj 2014

Bästa boken hittills

Idag tänkte jag inleda helgen med Annikas Bokbloggsjerka (alldeles för länge sedan sist). Veckans fråga lyder: Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år?

 (Sedan ett par månader tillbaka håller jag som bekant på att läsa om Per Anders Fogelströms stadsserie. Hans böcker är stående favoriter, men för att göra svaret lite roligare tänkte jag bortse från dem den här gången.)

När jag går tillbaka i arkivet inser jag att det blir svårt att välja en bok. Inte mindre än tre böcker har gjort lite extra intryck så här långt: Kvinnan i svart av Susan Hill, 22/11 1963 av Stephen King och 1Q84: första delen av Haruki Murakami.

torsdag 1 maj 2014

Nya hyss av Emil i Lönneberga

Titel: Nya hyss av Emil i Lönneberga
Författare: Astrid Lindgren
Antal sidor: 128
Utgivningsår: 1966

Handling: Smålandspojken Emil är alltid i farten med nya hyss. Han häller paltsmet över sin pappa och skaffar en ny häst (utan att betala en krona) på Vimmerby marknad. Vid jul ställer han till med kalas för alla hjonen i fattigstugan, något som senare kommer att kommas ihåg som det stora tabberaset i Katthult.

Tankar: Berättelserna om Emil och hans tillvaro i sekelskiftets Småland har allt: Humor, värme och allvar. Det är omöjligt att inte tycka om Emil. Han vill ju alltid väl den där pojken, men ibland går saker och ting lite snett. Astrid Lindgren skriver om Emils små hyss med glimten i ögat och det är alltid lika roligt att få ta del av vad som händer på gården. Dessutom finns det en pedagogisk aspekt som jag tycker väldigt mycket om. På ett lättförståeligt och självklart sätt beskriver Lindgren arbetet på gården. Läsaren får t.ex. lära sig att när grisen har slaktats tar man tillvara på blodet och gör palt till middag. Hur naturligt som helst!

Visst är det på många sätt en idyllisk tillvaro som beskrivs i Lönneberga. Lindgren drar sig dock inte heller för att lyfta fram de mörkare delarna. Bland byns gamla hjon i fattigstugan råder svår fattigdom och utöver den elaka Kommandoran verkar de i princip vara lämnade åt sitt öde. De allvarliga inslagen väger upp Emils oskyldiga hyss och gör att boken lämnar ett djupare avtryck.

Nya hyss av Emil i Lönneberga är en rolig, lärorik och tidlös bok som passar i alla åldrar. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.