Nytt kapitel

Jag började plugga på universitet direkt efter studenten. Språk till en början, och därefter någon strökurs här och där. Efter något år började jag bli stressad över att jag inte gjorde något ”riktigt”. Jag bytte högskola för att utbilda mig inom vården, men insåg ganska snart att jag inte var på rätt plats. Terminen därpå kom jag tillbaka till humanioran och fastnade för litteraturvetenskapen (världens bästa ämne i mina ögon). Vid den tidpunkten var livet ganska tungt i övrigt. Min farfar gick bort och en familjemedlem blev sjuk. Seminarierna och arbetet med uppsatserna blev en fristad från allt som var jobbigt. Under den perioden var studierna kanske det viktigaste och roligaste jag hade.

 

I februari tog jag ut min examen. Sedan dess har tillvaron mest präglats av ovisshet. Vad ska jag göra nu? Kommer det finnas plats för mig där ute, trots att jag är humanist? Jag har sett vänner fastna i arbetslöshet och därför varit ganska övertygad om att själv hamna i samma situation. Lyckligtvis har det inte riktigt blivit så (åtminstone inte den här gången). För ett par veckor sedan fick jag nämligen ett samtal från en arbetsplats som jag varit i kontakt med. "Vi vill gärna att du börjar arbeta hos oss."

 

Jag är så glad och lättad. Och nervös. Jag vet allt om att plugga, men inte särskilt mycket om att jobba (det känns lite som att jag ska leka vuxen). Framförallt är jag glad för att jag vågade välja utbildning efter intresse och hålla mig till humaniora. Visserligen finns det inga garantier för att det kommer ordna sig med jobb i framtiden, men nu vet jag i alla fall att det går. Så jäkla skönt.