torsdag 24 oktober 2013

Biblioteksminnen

Biblioteket ligger en trappa upp, ovanför konditoriet på hörnan. Mamma och jag ska precis gå in. Min fem-åriga hand släpper taget om den större som jag har kramat på vägen, biblioteket är tryggt (det känns på lukten, hörs på bokprasslet i tystnaden). Värmen slår emot oss. En äldre man har slagit sig ner vid ett av borden och sitter böjd över sin tidning. Jag smyger fram och tittar efter. Morfar! Han tittar upp och får syn på oss, blir glad och överraskad trots att det är långt ifrån första gången som vi stöter på varandra här. (Minnet av morfar med tidningen är så starkt förknippat med biblioteksbesöken att jag i efterhand undrar om han alltid var där.) Vi pratar en stund, sedan är det dags att leta böcker. Mamma försvinner bort till vuxenavdelningen och jag letar upp mina favoriter bland bilderböckerna. I fönstren vid barnavdelningen hänger Findusfigurer som snurrar av vindraget när någon går förbi. Jag bläddrar bland böckerna, väljer en, väljer flera. De flesta har jag lånat förut, vadå förnya sig? Morfar prasslar med tidningen. Den medhavda påsen kommer bli tung men mamma är stark.

När vi kommer ut igen har det börjat mörkna. Det är sent på hösten och min sjätte födelsedag närmar sig, jag pratar nästan inte om annat. Vi promenerar förbi stenmuren, knappt en halvmeter hög och alldeles för spännande för att en fem-åring inte ska klättra upp och gå balansgång. Jag överlever den här gången också. Mamma håller mig i ena handen och bokpåsen i den andra, vi tittar upp mot fönstren längs gatan och ser att några har hängt upp sina stjärnor. Efter en stund är vi hemma igen. Jag kryper jag upp i soffan och bläddrar mig igenom världar med äventyr och pratande katter.

Några år senare slår biblioteksdöden till. Findusfigurerna plockas ner och hyllorna töms på böcker. Det blir inga flera besök. I skrivande stund har lokalerna stått tomma i flera år, och nu väntar byggnaden på att rivas.

(Apropå Jonas Hassen Khemiris text om  biblioteksminnen i DN. Finns att läsa här.)
Har ni några biblioteksminnen?

6 kommentarer:

  1. En fin berättelse som väcker minnen!
    Så många bibliotek har lagts ner de senaste åren. Tragiskt! Googla gärna på biblioteksdöden, så kommer flera intressanta artiklar om detta ämne fram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen sorgligt. Så tråkigt att ordet "biblioteksdöden" överhuvudtaget finns.

      Radera
  2. Åh, känner igen mig så väl. Vi hade en liten filial i vår ort som mamma och jag brukade gå till ofta. Jag brukade hänga där med kompisar också, i sofforna och läsa om mens och sånt där spännande. Men sen stängdes det ner, nu tror jag lokalen bara står tom. Så himla tråkigt, det var som ett andra hem, även trots jag inte läste mycket under denna tid. Fint att få ta del av ditt minne och lära känna dig bättre. Brinner för det här ämnet, vill jobba med att behålla filialer i framtiden. Det är viktigt! Har du hört denna: http://www.youtube.com/watch?v=yNIUWv9_ZH0 ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så tråkigt att vi (och förmodligen många fler) delar samma erfarenheter av nedstängning och tomma lokaler. Blir dock väldigt glad av att det är fler som är engagerade i den här frågan. Ska lyssna på Gaiman med en gång!

      Radera
  3. Jag minns också starkt hur vi gick till biblioteket och mamma lämnade mig vid barnavdelningen där jag kunde botanisera i flera timmar medan hon letade böcker på vuxenavd. Vårt bibliotek flyttade från stora rymliga lokaler till en mycket mindre och nu har de knappt öppet alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att läsa om fler som har starka barndomsminnen från biblioteket! Att bortprioritera bibliotek är en riktigt trist trend, hoppas den vänder snart.

      Radera