Väldigt sällan fin

Titel: Väldigt sällan fin
Författare: Sami Said
Antal sidor: 332
Utgivningsår: 2012

Handling: Noha lämnar livet och familjen i Göteborg för religionsstudier i Linköping. Innan avresan blir han uppmanad av sina föräldrar: skäms inte för den du är. Glöm inte att att du är eritrean och muslim. När Noha väl har börjat på universitetet går livet ut på tre saker: läsa, plugga och, framför allt, undvika kontakt med andra människor. För att inte riskera möten med grannarna i studentkorridorens kök äter han på konstiga tider och håller sig mest på sitt rum. Ändå märker han snart att två personer börjar ta allt större plats i hans liv.

När farfadern dör och Noha måste följa med sin far tillbaka till Eritrea blir tankarna om identitet och tillhörighet påtagliga.

Tankar: Genom 332 sidor har jag befunnit mig i någon annans kropp, huvud och tankar. Så känns det verkligen. Sami Said skildrar Nohas inre monolog mycket skickligt, på gott och ont. Det är stream of consciousness - ständigt nya tankar och intryck, kommentarer till intrycken, fler funderingar och om igen. Mycket naturtroget med andra ord, vi är nog sällan särskild strukturerade i tankarna. Det kräver dock att läsaren är vaken. Hela tiden. Jag skrattar åt Nohas desperata försök att undvika människor, känner igen mig i behovet av ensamhet och får en inblick i problematiken som uppstår när den ena hävdar att man är svensk, samtidigt som den andra menar att man är eritrean. Jag har lite svårt att komma ifrån att boken känns splittrad (fragment, tillbakablickar, funderingar, resor), men det vägs upp av huvudkaraktären som jag verkligen tycker om.

Väldigt sällan fin är sammanfattningsvis en mycket intensiv, intressant och lärorik bok. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.