Kallocain

Titel: Kallocain
Författare: Karin Boye
Antal sidor: 155
Utgivningsår: 1940

Handling: I framtidsvisionen av det militäriserade övervakningssamhället får läsaren möta kemisten Leo Kall. Tack vare hans framställning av sanningsdrogen Kallocain har Världsstaten fått fri tillgång till medborgarnas innersta tankar och drömmar. Snart visar det sig att de till synes lydiga och undergivna medborgarna har börjat ifrågasätta sin tillvaro. Bland dem finns Leo Kall själv, vars tvivel på Staten växer sig allt starkare.

Tankar: Det är svårt med dystopier. Författarens försök att skildra ett samhälle med nya och okända förutsättningar för läsaren kan lätt övergå i korvstoppning, samtidigt som karaktärerna glöms bort. Utan en person att bry sig om och intressera sig för tappar läsaren intresset. Inledningsvis är det precis vad som händer när jag läser Kallocain. Leo Kall känns trist och opersonlig, liksom resten av hans omgivning. Eftersom jag vet att det kan löna sig biter jag ändå ihop och fortsätter läsa. Och visst släpper det. Halvvägs in i boken börjar karaktärerna äntligen känna och tänka! När intresset väl har vaknat är det svårt att lägga ifrån sig boken. Det här häftigt att uppleva den här typen av vändningar.

Kallocain av Karin Boye är en klassiker som ger en obehaglig men intressant framtidsvision. Finns att köpa hos Bokus och Adlibris.