Sammanfattning: Augusti

Läst i augusti

Förbannelse (Thinner) - Richard Bachman (Stephen King)
Browns rekviem - James Ellroy
The New York Triology: Ghosts - Paul Auster
Löwensköldska ringen - Selma Lagerlöf
Charlotte Löwensköld - Selma Lagerlöf

Ikväll springer jag mellan tvättstugan och hemmet, tittar på Babel och framför allt: säger hej då till sommaren. Nu ser jag fram emot några fina höstmånader med gula löv, höstpromenader, böcker, tv-serier och annat bra som hör hösten till. Innan vi går vidare in i september tänkte jag dock stanna upp och sammanfatta augustiläsningen. Den klassiska spökhistorien Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf blev månadens favorit. Övriga titlar har jag upplevt som underhållande men ganska anonym spänningslitteratur. Inget som jag kommer bära med mig någon längre period med andra ord.

För en månad sedan satte jag upp som mål att läsa ny litteratur. Eftersom jag har misslyckats totalt (den yngsta av böckerna ovan är skriven under 1980-talet) får jag helt enkelt göra ett nytt försök i september. Men först blir det sömn. Höst och ny vecka väntar.

Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld

Titel: Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld
Författare: Selma Lagerlöf
Antal sidor: 378
Utgivningsår: 1925

Handling: En mörk natt i 1700-talets Värmland öppnas general Löwenskölds grav. En dyrbar ring avlägsnas från hans finger. Löwensköld plågas i sin grav och kastar olycka över alla som kommer i närheten av ringen.

Tankar: Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld är de två första delarna i romansviten Löwensköldska ringen och efterföljs av Anna Svärd. (Till att börja med: Varför ger Bonnier ut en utgåva som innehåller två av tre delar? Vad händer med den sista delen? Fin utsida men konstigt upplägg.)

Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld är två helt olika berättelser. Under läsningen tvivlar jag nästan på att de tillhör samma romansvit. Den första delen, som jag mer eller mindre älskar, liknar på många sätt en klassisk spökhistoria: Det är öppna gravar, hemsökta gårdar och djupa värmländska skogar. Selma Lagerlöf lyckas göra en stor berättelse med ett litet omfång (knappt hundra sidor) när hon skildrar livet, människorna och de mystiska händelserna i byn över flera generationer. Bästa sortens läsning en regnig höstdag.

Charlotte Löwensköld är tyvärr den första delens raka motsats. Läsaren möter en avlägsen släkting till general Löwensköld, men i övrigt är det väldigt lite som binder ihop berättelserna. Varje spöke och mystiskt inslag är som bortblåst. Istället väljer Lagerlöf att berätta om Charlotte Löwensköld och hennes on/off-förhållande med en präst. Det är en lättsmält och humoristisk relationsberättelse som jag förmodligen hade uppfattat som läsvärd om det inte vore för att den efterföljde en av årets bästa spökhistorier. Det faktum att Lagerlöf blandar olika genrer i samma romansvit är lite svårt att vänja sig vid.

Löwensköldska ringen rekommenderas varmt till alla som letar efter kuslig höstläsning (och läs gärna den efterföljande delen när ni ändå håller på). Löwensköldska ringen och Charlotte Löwensköld finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Bunkrar upp inför hösten

Små stänk av gult i kastanjeträden och en regngrå himmel. Så mycket mer behövs inte för att jag ska börja tänka höst och bunkra upp med te och böcker. För ett par dagar sedan dök godbitarna ovan upp: Tysk höst av Stig Dagerman, Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo (årets finaste kokbok!) och Brottsplats Stockholm av Börje Heed.

The New York Trilogy: Ghosts

Titel: The New York Trilogy: Ghosts
Författare: Paul Auster
Antal sidor: 60
Utgivningsår: 1986

Handling: Blue har fått i uppdrag att spionera på Black. Dag efter dag sitter han i fönstret och iakttar Blacks stillsamma, händelselösa liv.

Tankar: Den första delen i New York-trilogin, The City Of Glass, blev en positiv överraskning. Uppföljaren Ghosts blev dessvärre en besvikelse. Trots att jag egentligen tycker väldigt mycket om Paul Austers kluriga och oväntade mysterier har jag svårt att ta mig igenom Ghosts. Det händer för lite. Jag inser ganska snart att en seg berättelse + en kvällstrött läsare är en dålig kombination. Med de förutsättningarna blir den tunnaste berättelsen ett stort läsprojekt.

Auster ska ha ett stort plus i kanten för att Ghosts fick en så oväntad vändning. Utan den hade jag nog aldrig orkat ta mig igenom den. Nu håller jag tummarna för att den tredje och sista delen ska väga upp den här svackan. Tredje gången gillt! Ghosts, den andra delen i New York-trilogin, finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Fredagsfynd

Igår var jag på bokletarhumör och bestämde mig för att ta en runda på Myrorna efter jobbet. En timme senare var jag tre böcker rikare. Fynden: Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf, Väckarklocka av Elin Wägner och Mitt grymma öde av Carl-Michael Edenborg. Har tidigare övervägt att köpa de här böckerna i bokhandeln, så gissa om jag blev glad när jag hittade dem för ett par tior!

Browns rekviem

Titel: Browns rekviem
Författare: James Ellroy
Antal sidor: 284
Utgivningsår: 1981

Handling: Fritz Brown är en alkoholiserad, före detta polis som brinner för klassisk musik och försörjer sig som privatspanare. Tillvaron förändras när han får ett uppdrag av en golfcaddie, som snart visar sig vara en rasistisk psykopat.

Tankar: När James Ellroys böcker fanns till nedsatt pris under bokrean tidigare i år kunde jag inte låta bli att klicka hem hans debutroman Browns rekviem. Jag läser sällan deckare, men efter att ha hört och läst mycket positivt om Ellroys böcker har jag minst sagt blivit lite nyfiken.

Så, har jag fått upp ögonen för deckargenren igen efter att ha läst Browns rekviem? Både ja och nej. Jag blir glatt överraskad av romanens upplägg. Nu generaliserar jag nog en del, men jag upplever att många böcker och tv-serier inom den här genren ofta följer samma mönster: Mord begås, mord utreds, mord klaras upp. Ellroy vänder däremot på upplägget. När berättelsen inleds står annat i fokus, och morden blir långt senare en del av den historia som nystas upp. Snyggt, spännande och lite annorlunda.

Något som däremot inte känns så annorlunda är huvudkaraktären Fritz Brown. Den alkoholiserade (före detta) polisen som lever ensam och mest lyssnar på klassisk musik - visst känns det igen? Det är möjligt att den här karaktären inte var lika uttjatad när Ellroy gav ut Browns rekviem 1981, men jag har sett alldeles för många svenska deckare för att inte känna mig lite mätt på den här typen.

Browns rekviem innehåller våld, mord, alkoholism, psykopater och pyromaner. Dyster - ja, men överlag också väldigt välskriven. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Förbannelse

Titel: Förbannelse (Thinner)
Författare: Stephen King, pseudonym Richard Bachman
Antal sidor: 352
Utgivningsår: 1984

Handling: På ett ögonblick förändras livet för Billy Halleck. En romsk kvinna kliver ut framför Hallecks bil: i nästa sekund är hon död. Under rättegången slår man fast att det hela var en olycka, och Halleck klarar sig lindrigt undan. Tror han.

Under större delen av sitt vuxna liv har Halleck kämpat mot sin övervikt. Efter ett möte med den döda kvinnans far börjar kilona rasa av honom. Kroppen tynar bort. Med ett enda ord har den gamle mannen uttalat en förbannelse: "Smalare..."

Tankar: Stephen Kings Förbannelse väcker blandade känslor hos mig. Berättelsen i sig fungerar som ett spännande och klart godkänt tidsfördriv. Så mycket mer blir den dock inte. King brukar vara en mästare på att föra samman läsaren med sina karaktärer, men den här gången lyckas han inte riktigt. Jag saknar de träffsäkra karaktärsskildringarna som annars brukar vara den stora behållningen med Kings böcker.

Förbannelse platsar knappast bland Kings mest underhållande och medryckande berättelser, men däremot väcker den en del tankar. När King låter en romsk familj resa in i huvudkaraktärens homogena bostadsområde lyfter han fram problematiken kring "vi" och "dem"-tänkandet. Jag känner mig dock inte helt okritisk till hur han sedan går vidare. Romerna blir berättelsens onda karaktärer, de som uttalar förbannelser och ligger bakom Hallecks lidande. Förbannelse är visserligen en fiktiv berättelse, men jag är ändå kluven till om det är okej att välja ut en historiskt utsatt grupp till syndabockar i skönlitteraturen. Är allt verkligen tillåtet i fiktionens värld? Var går gränsen?

Förbannelse är lite lagom underhållande, men framför allt tankeväckande. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Sammanfattning: Juli

Läst i juli

• Sommarboken - Tove Jansson
• Pennskaftet - Elin Wägner
• Bonjour Tristesse - Françoise Sagan
• Ensam i Berlin - Hans Fallada
• Farlig fåfänga - Stieg Trenter
• I en förvandlad stad - Per Anders Fogelström

Så tog fina, varma juli slut (fast värmen verkar stanna kvar ett tag till). Den där semestern som var så efterlängtad för bara några veckor sedan börjar redan kännas avlägsen, men sommaren är ju faktiskt inte slut än. Det märktes inte minst när jag åkte in till ett soligt Södermalm i lördags och tittade på Prideparaden. Blev så varm i kroppen och glad i hjärtat.

Hur blev juli som läsmånad då? Jo, ganska bra får jag nog säga. Eller väldigt bra. Den bästa läsupplevelsen fick jag med Hans Falladas Ensam i Berlin. Att läsa gamla svenska klassiker av Stieg Trenter, Per Anders Fogelström och Elin Wägner har också varit väldigt fint.

När jag tänker tillbaka på böckerna som blev lästa i juli hittar jag ganska snart en gemensam nämnare: ingen är mindre än 30 år gammal. Jag älskar att resa tillbaka i tiden när jag läser, men en liten del av mig börjar faktiskt känna att det är dags för något nytt och samtida. Det får helt enkelt bli läsmålet för augusti.

I en förvandlad stad

Titel: I en förvandlad stad
Författare: Per Anders Fogelström
Antal sidor: 286
Utgivningsår: 1966

Handling: Första världskriget har tagit slut och Sveriges invånare ser fram emot bättre tider. Det glada 20-talet tar vid. Tillvaron blir visserligen bättre för många av karaktärerna, men flera lider fortfarande av svår fattigdom. När den stora depressionen slår till under 30-talet drabbas Sverige av massarbetslöshet. Ungdomar som ska ut i arbetslivet hamnar utanför och får svårt att hitta sin plats i tillvaron. Dessutom verkar ett nytt världskrig vara på väg...

Tankar: I stadsseriens fjärde del skildrar Per Anders Fogelström åren mellan 1925 och 1945. Det är händelserika och på många sätt mörka år. Trots att det vid flera tillfälle är dyster läsning är jag glad över att Fogelström låter mig följa de här karaktärerna genom livet. Jag tröttnar aldrig. Det finns dock ett litet problem med den fjärde delen. 1925-1945 är otroligt händelserika år, i synnerhet ute i Europa. Fogelström har valt att skildra Stockholms historia, men att berätta om Stockholm utan att nämna läget i Europa under den här tiden fungerar inte. Lösningen är sammanfattande avsnitt om viktiga händelser, tidpunkter och konsekvenser. Karaktärerna blir åsidosatta och stundtals känns berättelsen lite ytlig (observera lite, jag älskar fortfarande den här boken).

Trots att läget är mörkt ute i Europa finns det faktiskt en del ljuspunkter som visar att Stockholm och Sverige är på väg mot bättre tider. I den första delen flyttar karaktärerna in i fallfärdiga små trähus på Söders höjder. Sedan dess har staden vuxit och förbättras, och nu flyttar barnbarnen in i nybyggda, ljusa funkishus med badrum och rinnande vatten. Karaktärerna skaffar sig sommarställen, något som tidigare har hört till överklassen. Generationernas slit och arbete för en bättre tillvaro börjar ge lön för mödan, och det värmer lite i hjärtat.

Det är svårt att sammanfatta en bok som handlar om högt och lågt, stora världshändelser och stockholmarnas personliga upplevelser. Samtidigt är det just det som gör I en förvandlad stad så himla fin. Den har allt. Boken finns att köpa hos Adlibris och Bokus.