Oceanen vid vägens slut

Titel: Oceanen vid vägens slut
Författare: Neil Gaiman
Antal sidor: 218
Utgivningsår: 2013

Handling: En man kör omkring på den engelska landsbygden och återvänder till sin barndoms trakter. Under vistelsen får han sällskap av en rad minnen. Han tänker på året då han var sju. Samma år hittades en död man i baksätet på familjens bil, och kort därefter dök en mystisk hemhjälp upp.

Tankar: Jag var övertygad om att jag skulle älska den här boken. Konstiga händelser på den engelska landsbygden - kan det bli bättre? Ja, det kan nog faktiskt det. Trots att Oceanen vid vägens slut  är en gripande och välskriven roman på många sätt kan jag inte låta bli att känna mig lite besviken. Anledningen till att jag inte faller handlöst? T.ex. Stephen King.

Jag vet att det är lite orättvist att jämföra två helt olika författare, men så här ligger det till: Under de senaste åren har King skämt bort mig med fantastiska karaktärer, anekdoter, fördjupningar och utsvävningar. Han är mån om att vinna över läsaren på sin sida, innan han för in onaturliga inslag i sina berättelser. Det här är något som jag saknar hos Gaiman. I mina ögon förblir hans karaktärer ganska anonyma typer, vilket läsningen tyvärr blir lidande av. Jag har svårt att engagera mig i deras prövningar och strider mot ondskan när jag knappt vet vilka de är. Jag vill veta meeer...!

 Det är synd att helhetsintrycket dras ner så pass mycket, för i grund och botten är det ju en fin bok det här. Gaiman har skrivit en spännande och stämningsfull barndomsskildring som tveklöst kommer att falla många i smaken. När boken är utläst har jag hunnit bli skrämd, frusterad, arg och ledsen. En bok som lyckas väcka så många känslor förtjänar egentligen ett ganska bra betyg, men för mig  håller den ändå inte riktigt hela vägen. Oceanen vid vägens slut finns att köpa hos Adlibris och Bokus.