Sent i november

Titel: Sent i november
Författare: Tove Jansson
Antal sidor: 169
Utgivningsår: 1970

Handling: Det är sent i november. Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet och homsan Toft bestämmer sig för att besöka muminfamiljen, men när de kommer fram upptäcker de att huset står tomt. Inget är sig likt utan muminfamiljen.

Tankar: Jag är trött på november nu. Jag brukar egentligen tycka om hösten, men i år känns den så ovanligt grå och mörk. Har nästan glömt hur sol och klar himmel ser ut.  Tove Jansson beskriver en liknande höst i Sent i november. Tryggheten som muminfamiljens närvaro skänker i de andra böckerna är borta, det är mörkt och vemod i luften. Jansson berättar om åldrandet, hur det är att vara rädd för saker eller att plötsligt känna sig arg utan att riktigt veta varför. Tankar som jag själv kan vrida och vända på i evighet lyckas Jansson formulera så enkelt med bara några få ord. Flera avsnitt är så kloka och lugna, nästan lite uppmuntrande:

"Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sedan kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill."

Plötsligt känns hösten inte lika tung längre. Sent i november är rogivande, trösterik och väldigt mysig läsning. Finns att köpa hos Adlibris.