Orlando

Titel: Orlando
Författare: Virginia Woolf
Antal sidor: 250
Utgivningsår: 1928

Handling: Orlando är en ung man som älskar poesi och lever i 1500-talets England. Under en resa till Turkiet vaknar han en morgon och inser att han har förvandlats till kvinna.

Tankar: Jag brukar tycka om det mesta som jag läser av Virginia Woolf, men den här gången kommer vi inte riktigt överens. (Kanske beror det på att Woolf inte ska läsas i feberdimma.) En av de första sakerna som jag reagerar på är att berättarstilen i Orlando skiljer sig en del från andra av Woolfs verk. I t.ex. Mrs. Dalloway, Vågorna och Mot fyren präglas berättandet i hög grad av att läsaren får ta del av karaktärernas olika intryck och inre monologer, s.k. stream of consciousness. I Orlando är berättartekniken mer traditionell: Woolf berättar sakligt om olika händelser och läsarens insyn i karaktärerna blir mer begränsad.

Det största problemet som jag har med Orlando orsakas nog av mina förväntningar. När jag börjar läsa väntar jag mig en berättelse om en man som förvandlas till kvinna. Händelsen inträffar drygt halvvägs in i boken, vilket gör att jag upplever den första delen som en seg transportsträcka. Tyvärr. Fortsättningsvis är det dock intressant att ta del av hur Orlando upplever världen ur en kvinnas perspektiv, mot bakgrund av sina erfarenheter av att vara man.

Orlando reser, inte bara mellan olika länder, utan också genom århundraden. Utan att åldras nämnvärt rör hen sig genom 16-, 17- och 1800-talet, för att slutligen landa i Woolfs 1920-tal. Woolf är en mästare på att upplösa tiden och få det att verka som den mest naturliga saken i världen. Tillsammans med kärleken som uttrycks för litteraturen och naturen upplever jag att tidsresan är romanens stora behållning.

Det framkommer nog att jag är väldigt kluven till den här romanen. Stundtals har den varit såå tungläst, men den innehåller ändå flera intressanta aspekter. Dessutom är Woolfs språk, som alltid, otroligt vackert. Orlando finns att köpa hos Adlibris och Bokus.