Trollkarlens hatt

Titel: Trollkarlens hatt
Författare: Tove Jansson
Antal sidor: 154
Utgivningsår: 1948

Handling: Det är sommar i Mumindalen och en mängd spännande saker inträffar. En magisk hatt påträffas, Muminhuset förvandlas till en djungel och en båtutflykt till Hattifnattarnas ö slutar i ett hemskt oväder. Det blir en sommar som Mumintrollet och hans vänner sent ska glömma.

Tankar: Tove Jansson och jag fick en dålig start. Första gången jag läste henne var för drygt ett år sedan, tyvärr blev jag mest besviken och upplevde att hon var överskattad. Andra gången fick jag ett bättre intryck, dock var jag fortfarande inte helt övertygad. Men tredje gången gillt heter det ju. Efter Trollkarlens hatt har jag äntligen  börjat förstå vad som är grejen med Jansson!

Trollkarlens hatt är en oerhört fin berättelse om en sommar i Mumins liv. Till skillnad från Muminpappans memoarer (som enligt mig är väldigt rörig) har Trollkarlens hatt en fast punkt i Mumindalen. Familjen och deras vänner ger sig ut på olika äventyr men återvänder alltid hem till dalen, vilket gör att berättelsen känns mer sammanhållen än uppföljaren om Muminpappans ungdom. Trots äventyr och magi genomsyras berättelsen av en stillsamhet som jag tycker väldigt mycket om. Språket är vackert och humorn är fyndig. När författaren infogar små fotnoter i berättelsen blir jag nästan lite kär, för där märks det verkligen att Jansson skriver med glimten i ögat.

Tack vare Trollkarlens hatt har jag äntligen fått upp ögonen för det som är fint med Janssons berättelser om Mumin. Läs den gärna! Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.