Till världens bästa farfar

Hej farfar.

Vi var ju bästisar du och jag, och nu finns du inte här längre. I huset som du byggde står din stol tom. Visslingarna har tystnat. Skjortorna som luktar farfar väntar på att knäppas över din mage, trädgårdsjackan hänger redo att användas och fiaspelet undrar om vi inte ska spela en omgång till, sådär som vi alltid gör. Men nej, det blir inga fler gånger.

Minns du i somras, när du besviken över att ha vaknat berättade om din dröm? Du hade varit ute på havet, långt borta från ålderdom och krämpor. Jag vet att du längtade dit och hoppas att du är där nu, med en träbåt att sköta och makrill att fiska. I land tävlar du med gubbarna om dagens fångst och spelar schack och äter räkor, tills du vacker dag får sällskap av farmor igen. Jag kommer också, men det dröjer nog ett tag.

/ Din bästis

P.S. Du glömde kortleken och fiaspelet, jag tar med dem nästa gång vi ses. D.S.