Lilla himlafågel

Källa

Det är 1980-tal i nordöstra USA. När elvaårige Aaron hittar sin mor brutalt mördad dyker snart två huvudmisstänkta upp i polisens utredning: Pojkens far och kvinnans älskare, en gift tvåbarnsfar. Under den mörka tiden  börjar en allt starkare dragning växa fram mellan Krista, dottern till den misstänkte älskaren,  och Aaron. Båda är övertygade om att den andras far ligger bakom det brutala mordet, ändå kan de inte sluta tänka på varandra.

Med ett antal Oates-böcker bakom mig dröjer det inte lång tid innan jag känner mig hemma i Lilla himlafågel. Joyce Carol Oates är sig lik. Liksom i många andra av hennes böcker präglas berättelsen av utanförskap och trasiga familjer, ändå upplever jag inte att det blir tjatigt. Det är precis den här typen av ämnen som Oates är bra på.

Men. Under den största delen av läsningen har jag svårt att bli såld på upplägget. Det blir för stor koncentration kring tiden runt mordet. Under bokens första halva berättas händelserna ur Kristas perspektiv, nästa halva berättas samma händelser ur Aarons perspektiv. Intressant, ja, men berättelsen står och stampar. Mot slutet släpper äntligen känslan av upprepning och boken blir omöjlig att lägga ifrån sig. Vid det laget har Krista och Aaron fastnat väldigt starkt i mig, kanske tack vare det långsamma händelseförloppet. Oates är inte rädd för att ta sig tid till att borra sig djupt in i karaktärerna.

Lilla himlafågel hör inte till Oates bästa böcker, men den  är klart läsvärd. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.