Karthago

Titel: Karthago
Författare: Joyce Carol Oates
Antal sidor: 509
Utgivningsår: 2014

Handling: En ung kvinna försvinner i ett vildmarksområde. Trots stora sökinsatser hittas inte kvinnan, och snart befaras det värsta. Misstankarna riktas mot en ung traumatiserad Irakveteran, den siste som tros ha sett henne i livet.

Tankar: I höstas läste jag Joyce Carol Oates De fördömda. Efter att ha läst och tyckt om ett 10-tal böcker av Oates blev jag för första gången riktigt besviken. Samhällskildringen var utbytt mot skräckromantik och det fungerade inte alls i mina ögon. Nu, ett halvår senare, bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Valet föll på Karthago från 2014.

Att läsa Karthago var lite som att hitta tillbaka till den gamla Oates, den författaren som jag i flera års tid har tyckt så himla mycket om. Karthago innehåller nämligen just de komponenterna som jag tycker att Oates gör bäst: Det är kärlek, trasiga familjer och en samtidsskildring av USA. Dystert - ja, men både välskrivet och gripande. Oates är smart i sitt skrivande. Hon väver in en diskussion kring traumatiserade Irakveteraner och brister i amerikanska fängelser i en spännande berättelse om en flickas försvinnande. Karthago blir på det sättet både intressant och en riktig blandvändare.

Oates drar sig sällan för att skriva mycket. Ett skeende beskrivs med många ord och detaljer och fortsätter ofta sida efter sida. Det är lätt att tro att det kan göra hennes romaner sega, men Oates har faktiskt en förmåga att skriva både innehållsrikt och lätt på samma gång. Så är även fallet med Karthago. Det enda som jag har att invända något emot är slutet, där jag vid något tillfälle trots allt tänker: "Men kom till saken!". I övrigt tycker jag att Oates visar sina bästa sidor som författare i den här romanen.

Karthago finns att köpa hos Adlibris och Bokus.