Upp till ytan

Titel: Upp till ytan
Författare: Margaret Atwood
Antal sidor: 228
Utgivningsår: 1972

Handling: En kvinna återvänder till sitt barndomshem på en enslig ö i Kanada för att leta efter sin försvunna far. Under den isolerade vistelsen väcks en rad minnen till liv.

Tankar: Upp till ytan hör till den sortens böcker som snart visar sig vara något helt annat än väntat. Beskrivningen på baksidan lyfter fram att en man är spårlöst försvunnen, vilket väcker en rad frågor. Är han sjuk? Död? Bortförd mot sin vilja? Gömmer han sig? Det hela verkar minst sagt väldigt spännande. Snart visar det sig dock att berättelsens fokus snarare ligger på dottern, kvinnan som reser ut för att leta efter honom. Sökandet efter mannen ligger i berättelsens periferi. I huvudsak handlar den om kvinnans minnen och hur hon reagerar på att vara tillbaka i barndomshemmet.

Med det sagt menar jag inte Upp till ytan gör mig besviken, snarare tvärt om. Margaret Atwood har skrivit en oerhört vacker, stämningsfull och dyster roman om relationer och att vara kvinna i 70-talets Kanada. När drömliknande minnen interfolieras bland konkreta och detaljerade beskrivningar av djur och natur uppstår en fin kontrast som jag tycker väldigt mycket om. Det som får mig såld är dock Atwoods förmåga att undan för undan locka fram en känsla hos läsaren av att något inte är som det ska...

Upp till ytan är en lite udda men mycket läsvärd roman. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus. (Men, för allt i världen! Börja inte med att läsa förordet som innehåller spoilers.)