Titel: Sankta PsykoFörfattare: Johan Theorin
Antal sidor: 398
Utgivningsår: 2011
Handling: På sjukhuset Sankta Patricia vårdas psykiskt sjuka våldsbrottslingar. För att patienterna ska få ha sina barn i närheten finns Gläntan, en förskola som ligger i anslutning till sjukhuset. När barnen ska träffa sina föräldrar eskorteras de genom underjordiska gångar till besöksrummet.
En höst börjar Jan Hauger arbeta på Gläntan. Hans intresse för patieterna är stort, och snart börjar han göra nattliga utflykter där han undersöker vägen in till sjukhuset.
Tankar: Det är inte första gången som ett gammal sjukhus, ödsliga korridorer och barn dyker upp när läsaren eller tittaren ska få kalla kårar. Sankta Psyko innehåller uppenbarligen tre ganska klassiska ingredienser. Är den förutsägbar? Nej, inte i mina ögon. Johan Theorin har lyckats utveckla ett välkänt koncept till något alldeles eget. En bit in i boken inser jag att det är lika bra att lägga alla förutfattade meningar åt sidan. 1 - 0 till Theorin.
När jag ska sammanfatta Sankta Psyko inser jag att jag är väldigt kluven. Det är en bra bok, men att skriva om den räcker faktiskt för att jag ska få en klump i magen. Theorin drar sig inte för att lyfta fram tunga ämnen, och några scener som har flyttat in i huvudet hade jag gärna varit utan. Så kort sagt: Välskriven och obehaglig. Sankta Psyko finns att köpa hos Adlibris och Bokus.
Jag är väldigt förtjust i Theorins Ölandsböcker, särskilt Nattfåk. Men den här har jag inte läst. Tror jag har tvekat eftersom den har fått rätt blandad kritik.. :/ Men nu är jag sugen på att läsa! :)
SvaraRaderaHar inte läst Theorins Ölandsböcker än, har dock hört mycket gott om dem. Ska nog ge dem en chans snart :)
RaderaDet var ett tag sedan jag läste den nu så jag minns inte speciellt mycket av den. Bara att den var väldigt obehaglig och att jag inte hade en aning om hur det skulle sluta. Bra egenskaper på en bok :)
SvaraRaderaJa, det som gjorde störst intryck på mig var nog att Sankta Psyko var så oförutsägbar. Ibland går det ju att ana sig till vilken vändning en bok ska ta, men här var det nästan omöjligt.
RaderaJag tycker om alla Theorins böcker och denna är inget undantag.
SvaraRaderaDet här var första gången jag läste något av Theorin. Ska nog ge Ölandsböckerna en chans också :)
Radera