Den döda arméns general

Källa

Flera år efter Italiens ockupation av Albanien återvänder en italiensk general. Med en präst som sällskap är han tillbaka för att hämta hem resterna av sina stupade soldater. Under resan genom dem bergiga landskapen minns han tiden under kriget och berättelserna om de stupade soldaterna.

Det är första gången som jag läser något av den albanske författaren Ismaïl Kadaré. Tyvärr blir jag lite besviken. Berättelsen om generalen som återvänder för att hämta hem sin döda armé är lätt att följa och börjar bra. Ganska snart blir den dock enformig och upprepande: några rader om vädret, generalen som reser en bit, tar in på hotell, gräver en grop, reser en bit till och om igen. Sidorna som tillägnas de stupade soldaternas historia är gripande men utgör för liten del av boken. Språket är vackert men nej, Den döda arméns general funkar inte för mig.

Sommardåd

Sommardåd innehåller de två första novellerna som utgör Stephen Kings novellsamling Different seasons (Sommardåd/Vinterverk).

I Vårbedrift får vi möta fixaren Red och bankmannen Andy, två kåkfarare som sitter inne för mord. Genom Reds ögon får läsaren ta del av männens vänskap under tiden i fängelset, fångarnas vardag och brutala säkerhetsvakter. Vad ingen verkar ana är att Andy planerar något...

Sommardåd är berättelsen om Todd, en helt vanlig kille med ett stort intresse: förintelsen. När han upptäcker att han bor i närheten av en gammal nazist med ett förflutet i koncentrationslägren blir han besatt av att få veta mera. Todd tvingar den gamle att berätta och det hela spårar snart ur.

 Stephen King är inte rädd för att skriva tjocka böcker. Efter att ha läst Sommardåd vet jag dock att han fungerar minst lika bra i ett kortare format. Hans förmåga att dra saker till sin spets gör berättelserna intressanta och oförutsägbara.  Vårbedrift (som ligger till grund för den mycket sevärda filmen Nyckeln till frihet) är en varm, sorlig, fin och spännande fängelseskildring. Sommardåd kan jag tyvärr inte ge samma hyllning. Det är en spännande berättelse, men när jag läser upplever jag den mest som... hemsk. Det enda jag får ut av novellen är obehag och illamående, spänningen får jag aldrig någon riktigt behållning av.

Minnesanteckningar

Tillbaka efter sommarens sista avstickare från Stockholm. Nu väntar ett par veckor på hemmaplan innan studierna drar igång. Det är fredag, och med andra ord dags för bokbloggsjerka, som den här veckan lyder: Denna vecka tänkte jag spinna vidare på detta ämne genom att helt enkelt fråga hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande.

Saker som har med bloggen att göra håller jag för det mesta i huvudet. Ibland kan det dock hända att jag läser något speciellt som jag vill ta upp i ett inlägg om boken ifråga, och då gör jag helt enkelt en anteckning i mobilen. Där hamnar det mesta som jag vill komma ihåg, saker som bokade tider, en ny låt på radion eller några rader till det jag skriver på för tillfället. Med tiden har det systemet blivit lite rörigt, men fördelen är att mobilen alltid finns nära till hands. Bortsett från kurslitteratur antecknar jag i princip aldrig direkt i böcker.

Ett öga rött

Källa

Halim går i högstadiet och bor med sin pappa Otman på Södermalm i Stockholm. Han har svårt att känna sig hemma bland alla svenskar och tycker att integrationsplanen och svennefieringen måste bekämpas. I sin skrivbok berättar Halim om sig själv - den stora tankesultanen som planerar att bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. Han är besviken på sin pappa som har gett upp kampen - det är viktigt att lära sig språket och anpassa sig, tycker Otman. 

Det som Jonas Hassen Khemiri skriver är i en klass för sig, och Ett öga rött är inget undantag. Med humor och allvar skildrar Khemiri hur Halim ser på omvärlden och sig själv. Parallellt löper en tonårings vardag med hög igenkänningsfaktor, dagar i högstadiet med lukten av fiskpanetter i matsalen, kärlek och biljard i  rastrummet. Khemiri använder förortssvenskan på ett fantastiskt sätt vilket ger romanen en ytterligare, språklig dimension. Ett öga rött är en varm och viktig berättelse som borde läsas av alla.

Nu ser jag ser fram emot Jonas  Hassen Khemiris nya bok som kommer i höst, Jag ringer mina bröder.

När lammen tystnar

Källa

När några unga kvinnor hittas mördade kopplas den unga FBI-aspiranten Clarice Starling in. För att få ledtrådar om gärningsmannen söker hon upp Hannibal Lecter, en känd och begåvad.psykiater med stor kunskap om massmördare. Det finns bara en hake - Lecter sitter själv inspärrad efter ett antal brutala mord. Han njuter av att leka med andras psyke och Starling blir snart ett föremål för hans lek. Samtidigt försvinner ytterligare en kvinna och tiden är på väg att rinna ut. Kommer de lista ut vem mördaren är innan det är för sent?

När en bra bok filmatiseras undrar man ofta om filmen kommer leva upp till boken. I det här fallet var det tvärt om. Filmatiseringen av När lammen tystnar har sedan länge varit en favorit, så när jag hittade boken som låg till grund för filmen var jag nyfiken på hur jag skulle uppfatta den. Thomas Harris har skrivit en spännande och oförutsägbar bok med driv och intressanta karaktärer. Fokus ligger mer på utredningen och mindre på utredarnas privatliv, vilket uppskattas av mig. Några få gånger retar jag mig på att Harris berättande inte håller samma nivå som berättelsen. Det mesta skrivs ut och mycket lite överlåts till läsaren att tolka eller förstå.

När lammen tystnar är en bra bok, men framför allt en fantastisk film.

Efter en runda på Myrorna

En fin dag på stan förra veckan avslutades längst in i en varm och instängd bokavdelning på Myrorna. Som vanligt gick jag inte ut tomhänt.. Till mig glädje hittade jag några böcker som ligger till grund för ett par av mina favoritfilmer, När lammen tystnar och Rosemary's baby. Dessutom fick jag med mig lite annat smått och gott - ett par böcker av Stephen King, lite gammalt och lite nytt.

Tre böcker som inte lockar

Fredag och dags för veckans bokbloggsjerka: Vilka böcker tänker du inte läsa och varför? Ge exempel på tre stycken.

Snabba cash av Jens Lapidus - Boken om droger, kriminella gäng och killar som är ute efter snabba cash. Det är möjligt att den ger en bra inblick i Stockholms undre värld, men det är ingen läsning som jag blir särskilt nyfiken på. I mina ögon verkar handlingen hård, avlägsen och svår att relatera till.

Havsmannen av Carl-Johan Vallgren -  När jag köpte Den vidunderliga kärlekens historia var jag övertygad om att det var precis min typ av bok. Ganska snart upptäckte jag tyvärr att Vallgren inte alls föll mig i smaken, med följden att resten av hans böcker blev ointressanta. Dessutom har jag svårt för att vältra mig i böcker om barn som far illa, vilket gör att just Havsmannen blir extra ointressant.

Twilight av Stephenie Meyer - Jag rycktes aldrig med när vampyrvågen satte igång för några år sedan. Meyers böcker är och kommer nog att förbli olästa. Anledningen till att jag känner mig så pass ointresserad är förmodligen en kombination av vampyr-temat, som inte alls lockar, och att jag helt enkelt blev så mätt på all uppmärksamhet kring böckerna när de var aktuella.