Gösta Berlings saga

Källa

"Äntligen stod prästen i predikstolen."

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf inleds med en av svensk litteraturs mest kända meningar. Vad händer sen, har jag länge undrat. Gösta Berling är den alkoholiserade prästen som tack vare majorskan räddas från död och flyttar in på Ekeby. Lagerlöf lyfter på taken till stugorna bland de värmländska skogarna och berättar om brokiga livsöden, kärlek och död.

Gösta Berlings saga visar sig vara fruktansvärt tungläst, resultatet av en lässvacka blandad med en berättelse som inte faller mig i smaken. Lagerlöfs språk är det inget fel på, tvärt om. Däremot har jag svårt för de korta episoderna som aldrig lyckas engagera mig. Berättelsen är för splittrad för att dra upp mig ur svackan och hade det inte varit för studierna hade jag låtit Gösta Berling vänta. Jag är övertygad om att boken innehåller mer än vad jag lyckas uppfatta. Tyvärr, fel bok vid fel tidpunkt.

Pippi Långstrump

Källa

Det går trögt med Gösta Berlings saga. Så fort påskhelgen går över i vardag ska jag rycka upp mig igen. Kvällen har jag istället spenderat med Pippi Långstrump av fina Astrid Lindgren.  Närmare beskrivning av den starka tjejen med det varma hjärtat känns överflödig. Genom studierna får jag tummen ur och läser om barnböckernas barnbok, kul att uppleva den med nya ögon. Konstaterar att Pippi fortfarande är lika underhållande ett par årtionden senare.

Tittar runt bland nätbokhandlar och blir så sugen på att samla ihop Lindgrens böcker. Jag försöker hålla mig borta från köpknapparna den närmaste tiden, men så fort det blir läge vill jag att fler av hennes böcker flyttar hem till mig.

Arrangera böcker?

Påskhelgen flyger förbi med mat, godis, släkt och vänner. Läsningen blir lidande trots att planen var att sluka böcker. Så blir det ibland. Den här helgen tänker jag i alla fall hoppa på min första bokbloggsjerka! Annika undrar: Hur arrangerar du dina böcker? Efter färg, form, författare, genre etc?

Mina små bokhyllor är fyllda sedan länge. För att upprätthålla någon yttre ordning bland hyllor och utspridda högar som förökar sig går jag efter färg och storlek - pocket/inbundet. Biblioteksböcker och kurslitteratur ligger i en egen hög på fönsterbrädan.

Färgordningen kommer jag nog hålla fast vid tills vidare. Så länge jag har koll på innehållet i bokhyllan trots avsaknad av genre- och bokstavssystem är det fint att kunna kombinera intresse för både böcker och inredning.

Ett dockhem

Jag läser Ett dockhem av Henrik Ibsen. Boken med Ibsens samlade dramer är lånad från biblioteket och tryckt 1935. Sidorna gula och fläckiga, nära att falla sönder. Marginalerna är fyllda av nedklottrade kommentarer och raderna är understrukna, överstrukna och utpekade. Spår från tidigare läsare skänker alltid en extra dimension.

Nora och Torvald lever i ett på ytan perfekt hem och äktenskap. Bakom fasaden döljer sig brott och lögner. Ibsens skildring av kvinnans roll i äktenskapet är fängslande och dynamisk. Under läsningen går jag från irriterad och kritisk till såld och mållös. Ibsen låter sin kvinnliga huvudkaraktär bryta sig loss från äktenskapets kedjor och förvandlas från en späd liten fågel till en självständig kvinna. Dramat mynnar ut i ett mäktigt slut.

Källa

Den senaste tiden har jag hittat en mängd spännande uppsättningar. Dessvärre är jag usel på att komma till skott. I vår spelas Ett dockhem på dramaten, ett perfekt tillfälle för bättring på teaterfronten. Mer information här.

Familjen H***

Källa

Familjen H*** omnämns som Fredrika Bremers debutroman. På ett för tiden nytt sätt skildrar hon familjers vardagliga liv och hemmiljö.

Romanens berättare Beata Hvardagslag besöker familjen H i Stockholm. Under vistelsen får hon ta del av familjemedlemmarnas sorg, glädje, äktenskapsfunderingar och kärleksbekymmer. Något som jag uppskattar och som ofta framhålls är Bremers förmåga att smidigt växla mellan humor och allvar. Trots gammal svenska njuter jag av flytet och språket. Tyvärr blir jag aldrig riktigt fäst vid karaktärerna.

För den som är intresserad av litteraturhistoria kan man se hur den tidigare skeptiska synen på romanen speglas i boken. Vid ett tillfälle utbrister en av karaktärerna: "Romanläsningen är för själen hvad opium är för kroppen; ett oafbrutet fortsatt bruk deraf enerverar och skadar."  Intressant att romanen som idag är starkt förknippad med litteratur för inte så länge sedan var lågt ansedd som form.

Sammanfattning - Mars

Vårvädret är väntat oväntat. Första april bjuder på snö och vinterkläderna åker fram igen, hårt bakslag för alla vintertrötta stockholmare med sommardäck, vårjackor och tygskor. Ser fram emot att skriva nästa månadssammanfattning  med förhoppningsvis lite varmare luft och grönare träd utanför fönstret...

Jag landar på åtta lästa böcker i mars, en spretig blandning  av rysare, klassiker och självbiografier.

Prinsessan de Clèves - Madame de Lafayette

Robinson Crusoe - Daniel Defoe

Den unge Werthers lidanden - Johann Wolfgang von Goethe

Tisdagarna med Morrie - Mitch Albom

Att skriva - Stephen King

Jurtjyrkogården - Stephen King

Maken - Gun-Britt Sundström

Northanger Abbey - Jane Austen

Northanger Abbey

Källa

Som litteraturstudent blir man bortskämd. På tomma, vita dagar i schemat står det i princip "lås in dig och läs". Så det gör jag. Med undantag för kaffe och byta läsställning-pauser spenderar jag fredagen i 1800-talets England och läser Northanger Abbey av Jane Austen.

Catherine Morland står i centrum. För den som är bekant med andra böcker eller filmatiseringar av Austens verk känns ingredienserna snart igen. Det är baler, tillbakahållna känslor, äktenskapsfunderingar och engelsk landsbygd. Läser man mellan raderna kan man urskilja Austens kritik mot tidens kontroll över kvinnan, något som ger lite botten i den romantiska underhållningen.

Northanger Abbey är skonad från mängder av karaktärer, relationer och släktband att hålla reda på. Den är lättsmält, mysig, underhållande och väldigt... lagom.