Pennskaftet

Titel: Pennskaftet
Författare: Elin Wägner
Antal sidor: 230
Utgivningsår: 1910

Handling: Den unga kvinnliga journalisten Barbro "Pennskaftet" ansluter sig till en grupp kvinnor som arbetar aktivt i rösträttsrörelsen.

Tankar: Genom att lyfta fram en rad frågor om politik, ekonomisk självständighet och synen på äktenskap ger Elin Wägner en inblick i kvinnans situation i det tidiga 1900-talets Sverige. Ena stunden fascineras jag av hur mycket som har förändrats under de senaste hundra åren, andra stunden tänker jag att karaktärernas samtal lika gärna hade kunnat äga rum i dag.

Visst märks det att Pennskaftet har över hundra år på nacken. När jag läser igenom de första sidorna upplever jag språket som trist och ålderdomligt, och undrar nästan hur jag ska orka ta mig igenom boken. Efter ett par kapitel vänjer jag mig dock och inser att Wägner egentligen är en ganska lättsam författare. Läsaren får följa med karaktärerna på arbetsplatsen, första daten, på besök hos vännerna och på möten med rösträttsaktivister. De här kvinnorna är inte längre bundna till sina makar i hemmet, och det är så häftigt att få ta del. Tyvärr är deras tillvaro fortfarande mer undantag än regel.

Pennskaftet är en välskriven och viktig berättelse om hur det en gång var, och hur det kanske fortfarande skulle vara om det inte vore för alla eldsjälar. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.