Farlig fåfänga

Titel: Farlig fåfänga
Författare: Stig Trenter
Antal sidor: 294
Utgivningsår: 1944

Handling: I ett hus på Fåfängan i Stockholm bor konstnären Paul Groth. För att fira sina senaste framgångar anordnar han en fest i huset uppe på höjden. Men festen slutar inte riktigt som planerat. I försommarnatten trillar Groth ner från stupet och störtar mot döden. Vad ligger till grund för tragedin? Fotograf Harry Friberg får snart en viktig roll i utredningen.

Tankar: Mitt första möte med Stig Trenters böcker hade knappast kunnat bli bättre. Trots att jag sällan läser deckare är det här en författare vars böcker jag gärna vill återvända till, igen och igen. Trenter skildrar 1940-talets Stockholm. Det är försommar och syrenblom, ljusa kvällar och en sommar som väntar runt hörnet. Karaktärerna smyger förbi gamla hus genom lummiga trädgårdar, förbi odlingar och bersåer. Ja, det hela är faktiskt väldigt mysigt (och kusligt).

Men, så är det ju det här med trovärdighet. Farlig fåfänga innehåller tyvärr inte speciellt mycket av den varan. Tidigt i utredningen bestämmer sig nämligen kommissarie Lind för att strunta i allt vad tystnadsplikt och diskretion heter. Han väljer ut fotograf Harry Friberg till sin följeslagare, trots att Friberg är en av gästerna på offrets fest och lika gärna skulle kunna ligga bakom dödsfallet. Lind vänder ut och in på sig själv och delar med sig av all information som har kommit fram i utredningen. Friberg "verkar" ju trots allt trovärdig, menar Lind.

Men det är ju trots allt stämningen som får mig på fall, och då gör det inte så mycket att trovärdigheten brister (eller var det verkligen så på 40-talet?). Farlig fåfänga ska läsas för sina mysiga miljöer, udda karaktärer och finfina stockholmsskildringar. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Ensam i Berlin

Titel: Ensam i Berlin
Författare: Hans Fallada
Antal sidor: 692
Utgivningsår: 1947

Handling: Året är 1940 och arbetarklassparet Anna och Otto Quangel lever ett stillsamt liv i Berlin. När deras son stupar i kriget kastas tillvaron omkull. De plågas av förlusten och bestämmer sig för att motarbeta nazismen. Med risk för sina liv börjar Anna och Otto placera ut hundratals handskrivna kort i staden. Genom korten uppmanar de Berlins invånare att göra motstånd mot regimen.

Tankar: När 2014 närmar sig sitt slut är jag övertygad om att Ensam i Berlin kommer ligga högt upp (kanske högst) på listan över årets bästa läsning. Berättelsen som bygger på verkliga händelser vrider om i magen, hjärtat och huvudet. Den är lika fin som plågsam att läsa.

Jag älskar att följa det lågmälda, strävsamma paret som en dag bestämmer sig för att i tysthet riskera livet för något som de tror på. Författaren låter läsaren följa Anna och Otto, deras kortskrivande och vad som händer när korten har placerats ut för att hittas. Vilka hittar dem och hur reagerar de?

Men det är inte enbart Anna och Otto som läsaren får möta. I samma hus som paret bor SS-män, en pensionerad domare och en ensam, judisk kvinna. Tack vare att läsaren får ta del av deras närmsta omgivning blir bilden av 40-talets Berlin mer nyanserad. Vi möter SS-mannen, arbetarparet och den judiska kvinnan. När jag läser Ensam i Berlin önskar jag verkligen att allt ska sluta väl, men samtidigt vet jag ju att saker och ting sällan slutade väl i Nazityskland. Den vetskapen gör hela läsningen väldigt smärtsam.

Ensam i Berlin är berättelsen om verkliga händelser som ägde rum i Berlin i början av 40-talet. Under pseudonymen Hans Fallada har författaren Rudolf Ditzen skrivit en otroligt läsvärd skildring av det tyska motståndet mot Hitlers regim. Det här är en bok som kommer dröja sig kvar länge i tankarna, och jag kan inte göra något annat än att rekommendera den så varmt jag kan. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Bonjour tristesse

Titel: Bonjour tristesse
Författare: Françoise Sagan
Antal sidor: 143
Utgivningsår: 1954

Handling: Sjuttonåriga Cécile spenderar sommarlovet tillsammans med sin pappa på franska Rivieran. När pappan plötsligt blir förälskad i Anne Larsen känner Cécile att deras bekymmerslösa tillvaro hotas.

Tankar: Françoise Sagan är bara 18 år när hon skriver den blivande klassiken Bonjour tristesse. Mer än 50 år efter senare är berättelsen om Cécile  fortfarande aktuell. Jag får erkänna att jag aldrig har varit speciellt nyfiken på berättelsen i sig. En tonåring på Rivieran blir svartsjuk på sin pappas nya kvinna - hur spännande kan det bli, tänker jag. Däremot har jag varit nyfiken på författaren, 18-åringen som skrev en blivande klassiker.

Högra förväntningar kan vara förödande. Låga förväntningar kan däremot vara det bästa som har hänt en bok.  När jag börjar läsa Bonjour tristesse har jag nämligen inte speciellt höga förväntningar. Ganska snart märker jag dock att mina förutfattade meningar kan dra någon annanstans. Den här berättelsen är mer än en ytlig skildring av tonårsbekymmer. Bakom karaktärernas glamorösa och festfyllda liv finns något allvarligt och dystert. Ljus yta, mörk botten. Jag som är svag för böcker som visar sig vara något annat än väntat blir så klart väldigt charmad. Jag tycker om den. Bonjour tristesse är visserligen ingen ny favorit, men den har tveklöst gett mig en trevlig och oförutsägbar stunds läsning i skuggan under björken.

Bonjour tristesse är sommarklassikern som överraskar. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Pennskaftet

Titel: Pennskaftet
Författare: Elin Wägner
Antal sidor: 230
Utgivningsår: 1910

Handling: Den unga kvinnliga journalisten Barbro "Pennskaftet" ansluter sig till en grupp kvinnor som arbetar aktivt i rösträttsrörelsen.

Tankar: Genom att lyfta fram en rad frågor om politik, ekonomisk självständighet och synen på äktenskap ger Elin Wägner en inblick i kvinnans situation i det tidiga 1900-talets Sverige. Ena stunden fascineras jag av hur mycket som har förändrats under de senaste hundra åren, andra stunden tänker jag att karaktärernas samtal lika gärna hade kunnat äga rum i dag.

Visst märks det att Pennskaftet har över hundra år på nacken. När jag läser igenom de första sidorna upplever jag språket som trist och ålderdomligt, och undrar nästan hur jag ska orka ta mig igenom boken. Efter ett par kapitel vänjer jag mig dock och inser att Wägner egentligen är en ganska lättsam författare. Läsaren får följa med karaktärerna på arbetsplatsen, första daten, på besök hos vännerna och på möten med rösträttsaktivister. De här kvinnorna är inte längre bundna till sina makar i hemmet, och det är så häftigt att få ta del. Tyvärr är deras tillvaro fortfarande mer undantag än regel.

Pennskaftet är en välskriven och viktig berättelse om hur det en gång var, och hur det kanske fortfarande skulle vara om det inte vore för alla eldsjälar. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Sommarboken

Titel: Sommarboken
Författare: Tove Jansson
Antal sidor: 192
Utgivningsår: 1972

Handling: Ute på en ö i skärgården bor Sophia och hennes farmor. Under sommaren gör de små utflykter och upptäcker ön tillsammans. Trots ålderskillnaden är vänskapen stark mellan barnbarnet och den gamla kvinnan.

Tankar: Sommarboken liknar på många sätt en novellsamling. I fristående kapitel får läsaren ta del av karaktärernas upplevelser på den lilla ön i skärgården. Ena dagen väntar ett äventyr runt hörnet, andra dagen är det små funderingar, iakttagelser och samtal som skildras. Oavsett var läsaren väljer att öppna boken väntar en ny liten berättelse på att bli läst.

Det är mycket som är fint med den här boken. Jag tycker om att läsa om den mysiga skärgårdsmiljön i sommartid, väderomslagen och vänskapen mellan barnbarnet och farmodern. I likhet med andra av Tove Janssons verk präglas Sommarboken av en stillhet som passar mig väldigt bra (kanske lite extra bra så här i sommartider).

Trots att jag tycker väldigt mycket om Sommarboken är det någonting som hindrar mig från att höja den här boken till skyarna. Så är det alltid när jag har läst en bok av Jansson, och jag misstänker att det alltid kommer vara så. Janssons böcker är fina, men några stora favoriter blir de inte. Sommarboken finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Boklördag och tillbaka på hemmaplan

Efter ett par fina veckor på västkusten är jag tillbaka på hemmaplan och har redan hunnit jobba en vecka. Att semestern är slut gör egentligen inte så mycket. Jag njuter av att kunna gå hemifrån utan jacka trots att klockan bara är 7 på morgonen, och av lugnet på den semestertomma tunnelbanan på vägen in till jobbet.

Den här lördagen har gått i böckernas tecken. Jag har fördrivit tiden med DNs Boklördag, radioprogrammet Min bokhylla i P4, sträckläsning av Ensam i Berlin och pyssel med blogginlägg. Under nästa vecka tänker jag nämligen väcka liv i bloggen och visa en del av semesterläsningen. Uppehållet blev visserligen inte så långt, men det känns skönt att vara tillbaka. Hoppas ni har det fint där ute i julivärmen! 

Mot västkusten

Väskan är packad och nu bär det av mot västkusten! Med andra ord kommer det bli lite tyst här på bloggen ett tag framöver. Önskar er en fortsatt skön sommar med många fina lästimmar.