Klassiker. Tråkigt och mossigt eller spännande och givande? Jag är övertygad om att det råder delade meningar. Varför, kan man fråga sig, ska man ta sig igenom de här gamla böckerna när det finns så otroligt mycket annat att läsa? För min del är svaret en blandning av fascination och nyfikenhet. I mina ögon finns det nästan inget häftigare än att en bok med ett gäng år på nacken kan göra det möjligt för 2000-talsmänniskan att dela en läsupplevelse med 1700-talsmänniskan, eller någon annan från valfritt århundrade. Till följd av det blir jag så nyfiken på vad som döljer sig bakom bokens klassikerstämpel. Vad är det som gör att just den här boken fortfarande blir läst och omnämnd? Vad jag kommer jag få för förhållande till boken? Så jag läser för att bli lite mindre nyfiken.
Att jag dessutom är svag för historia och tillåts försvinna bort i helt andra sammanhang och tider än Stockholm 2012 är en riktigt fin bonus.
Jag brukar undra vilka böcker som skrivs i dag som är klassiker om 100 år :)
SvaraRaderaIbland är det så att en bok har blivit klassiker för att den är så bra. Ibland undrar man verkligen varför just den här boken har levt kvar. Så jag förstår hur du menar!
SvaraRaderaJag gillar din tanke om att hitta beröringspunkter med människor som levde för flera hundra år sedan. Har aldrig tänkt på det på det viset.
SvaraRaderaJag håller med- det är fascinerade att det är mycket som gång på gång återkommer i form av mänskliga upplevelser. Vi brottas delvis med samma problem då som nu.
SvaraRaderaDet är kanske det mest fantastiska med böcker - att få resa i tid och rum.
SvaraRaderaIbland stämmer Mark Twains "En klassiker är någonting som alla vill ha läst men ingen vill läsa". Men i din bokhylla är jag svag för Dostojevskij, Steinbeck och delar av Kafkas produktion.
Som göteborgare har jag full förståelse för att du längtar bort från Stockholm ;)
Klassiker har sin charm, men det blir mest samtidsromaner för min del.
SvaraRaderaEn sak som jag personligen älskar med klassiker - nu tänker jag nog främst 1800-tal - är dialogerna. De är ofta väldigt vitsiga och rappa med många lager.
SvaraRaderaIbland kan jag bli lite deprimerad när jag läser klassiker, såsom Kameliadamen, och inser att en del av den kvinnosynen lever kvar, även om något mer fördold.
Kul att se böcker ur andras synvinkel, för så har jag aldrig tänkt på saken. Nu har man lärt sig något nytt :)
SvaraRaderaHåller helt med, och har läst elva av böckerna på bilden :/
SvaraRaderaTrevlig boktrave det där, jag har läst alla utom En dag i Ivan blablablas liv, är den bra?
SvaraRaderaAtt läsa klassiker ger också nyutgiven litteratur en historia. Det förekommer ju att moderna författare lånar från klassiker.
SvaraRaderaJag gillar också att läsa klassiker. Det känns fascinerande att så många av dem fortfarande håller för läsning, och jag älskar att läsa när karaktärer i andra böcker pratar om att de läst någon bok - och så har jag också läst den!
SvaraRaderaDu har med två av mina absoluta favoriter av böcker jag läst där i boktraven: Moment 22 och Röda rummet.
Jag är inte jätteintresserad av klassiker men läser någon då och då :)
SvaraRaderaDet är lite för hög tröskel mellan mig och klassikerna. Ungefär som att det är läskigt att läsa böcker som folk tokhyllar nu och här blir det mångdubblat eftersom de hyllats över flera århundraden.
SvaraRaderaDessutom tror jag att jag gjorde tröskeln ännu lite högre genom att plugga litteratur. Då blev böckerna inte bara såna man borde ha läst utan såna man måste läsa.
Men det finns klassiker jag vill läsa. Till exempel "Den allvarsamma leken" som du har med på bilden. Den fanns med i min läsplatta när jag köpte den och det ökar chanserna! :)