Äntligen i bokhyllan

 

När en bok ny bok dyker upp på var och varannan bokblogg, i tidningar och på tv brukar det resultera i att jag blir mätt och ointresserad.  Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar är undantaget som bekräftar regeln. För varje ny intervju och artikel har jag blivit mer och mer nyfiken. Igår när jag gick förbi en bokhandel kunde jag inte låta bli att lägga ut de extra pengar som det kostar att köpa böcker i handeln i stället för på nätet. Jag var ju tvungen att ha den, nu! Med det sagt tar jag en paus i läsningen av Janet Frames fantastiska En ängel vid mitt bord och tillbringar helgen med Gardell.

Hösttecken

.

Man vet att sommaren snart är slut när kurslitteratur inför höstterminen börjar dimpa ner i brevlådan: Giftas av August Strindberg och Februari av Hans Gunnarsson. I samma veva råkade jag visst beställa Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och Martin Bircks ungdom också.

Räddaren i nöden

Holden Caulfield är 17 år och har precis blivit relegerad från skolan. Istället för att möta upp sina föräldrar bestämmer han sig för att leva ensam och upptäcka staden. Under några intensiva dagar i New York hinner Holden gå på nattklubbar, möta gamla flickvänner och misslyckas med en call girl.

J.D Salingers Räddaren i nöden (The Catcher in the Rye) skrevs i början av 50-talet och har kommit att bli en klassiker. Som en skildring av ungdomslivet och tidsandan i mitten av 1900-talet omtalas den  ofta som en typisk generationsroman. Dessvärre har jag svårt att se vad som är så fantastiskt, trots att flera jag känner har talat mycket varmt om boken. Emellanåt är det lite småkul att följa huvudkaraktärens monolog och tankegånger, men  det är allt. Jag blir snabbt uttråkad och får aldrig upp något större intresse, varken för Holden som person eller hans påhitt.

Räddaren i nöden är inte ens 200 sidor men har tagit flera dagar att läsa ut. Tyvärr går den här klassikern inte hem hos mig (men plus för 60-talets snygga omslag).

Böcker som jag önskar vore olästa

Fredag och bokbloggsjerka! Den här veckan är frågan: Vilka böcker önskar du att du ännu inte hade läst?

Per Anders Fogelströms stadsserie om arbetarnas liv på söder hör till mina bästa läsupplevelser. De fem böckerna (Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen) berättar om människornas liv och Stockholms utveckling mellan 1860 och 1968. Visst hade det varit fint att fortfarande ha böckerna framför sig. Jag tröstar mig med att de står redo i bokhyllan och väntar på att läsas om, och det är jag mer än nöjd med. Hittills har det blivit ett par omläsningar och fler ska det bli!

Den hemliga trädgården

När den bortskämda flickan Mary blir föräldrarlös i Indien skickas hon till sin farbrors ödsliga hem i England. Där lär hon känna den snälla husjungfrun Martha, djurtjusaren Dickon och den sura trädgårdsmästaren Ben. Dessutom finns det någon i huset som gråter om nätterna men som inte vill visa sig...  Mary får snart höra rykten om en trädgård som varit låst och övergiven de senaste tio åren. När hon hittar nyckeln öppnar sig en ny magisk värld som lockar fram människors bästa sidor.

Den hemliga trädgården (The secret garden) av Frances Hodgson Burnett har över hundra år på nacken. Det är en fin  berättelse om hur bortskämda barn förändras av att uppleva våren och växternas utveckling i den hemliga trädgården. Spänning vävs ihop med sjukdom och allvar. Om jag hade varit yngre hade jag förmodligen fått en starkare läsupplevelse. Tyvärr kan jag inte bortse från att en karaktär ändrar sinnesstämning utan någon egentlig orsak. Petigt kanske, men jag köper inte slutet helt och hållet. Trots det är Den hemliga trädgården en mysig klassiker som är väl värd att läsas.

En bok, åtta omslag

Ungdomsklassikern The secret garden har hunnit få många fina omslag i olika stilar genom åren. Min favorit (som för tillfället ligger på sängen bredvid mig) ser ni längst upp till vänster. Vilken är er favorit?

Den döda arméns general

Källa

Flera år efter Italiens ockupation av Albanien återvänder en italiensk general. Med en präst som sällskap är han tillbaka för att hämta hem resterna av sina stupade soldater. Under resan genom dem bergiga landskapen minns han tiden under kriget och berättelserna om de stupade soldaterna.

Det är första gången som jag läser något av den albanske författaren Ismaïl Kadaré. Tyvärr blir jag lite besviken. Berättelsen om generalen som återvänder för att hämta hem sin döda armé är lätt att följa och börjar bra. Ganska snart blir den dock enformig och upprepande: några rader om vädret, generalen som reser en bit, tar in på hotell, gräver en grop, reser en bit till och om igen. Sidorna som tillägnas de stupade soldaternas historia är gripande men utgör för liten del av boken. Språket är vackert men nej, Den döda arméns general funkar inte för mig.

Sommardåd

Sommardåd innehåller de två första novellerna som utgör Stephen Kings novellsamling Different seasons (Sommardåd/Vinterverk).

I Vårbedrift får vi möta fixaren Red och bankmannen Andy, två kåkfarare som sitter inne för mord. Genom Reds ögon får läsaren ta del av männens vänskap under tiden i fängelset, fångarnas vardag och brutala säkerhetsvakter. Vad ingen verkar ana är att Andy planerar något...

Sommardåd är berättelsen om Todd, en helt vanlig kille med ett stort intresse: förintelsen. När han upptäcker att han bor i närheten av en gammal nazist med ett förflutet i koncentrationslägren blir han besatt av att få veta mera. Todd tvingar den gamle att berätta och det hela spårar snart ur.

 Stephen King är inte rädd för att skriva tjocka böcker. Efter att ha läst Sommardåd vet jag dock att han fungerar minst lika bra i ett kortare format. Hans förmåga att dra saker till sin spets gör berättelserna intressanta och oförutsägbara.  Vårbedrift (som ligger till grund för den mycket sevärda filmen Nyckeln till frihet) är en varm, sorlig, fin och spännande fängelseskildring. Sommardåd kan jag tyvärr inte ge samma hyllning. Det är en spännande berättelse, men när jag läser upplever jag den mest som... hemsk. Det enda jag får ut av novellen är obehag och illamående, spänningen får jag aldrig någon riktigt behållning av.

Minnesanteckningar

Tillbaka efter sommarens sista avstickare från Stockholm. Nu väntar ett par veckor på hemmaplan innan studierna drar igång. Det är fredag, och med andra ord dags för bokbloggsjerka, som den här veckan lyder: Denna vecka tänkte jag spinna vidare på detta ämne genom att helt enkelt fråga hur ni gör för att komma ihåg saker som ni kommer på att ni vill skriva ett inlägg om i samband med t.ex. recensioner eller liknande.

Saker som har med bloggen att göra håller jag för det mesta i huvudet. Ibland kan det dock hända att jag läser något speciellt som jag vill ta upp i ett inlägg om boken ifråga, och då gör jag helt enkelt en anteckning i mobilen. Där hamnar det mesta som jag vill komma ihåg, saker som bokade tider, en ny låt på radion eller några rader till det jag skriver på för tillfället. Med tiden har det systemet blivit lite rörigt, men fördelen är att mobilen alltid finns nära till hands. Bortsett från kurslitteratur antecknar jag i princip aldrig direkt i böcker.

Ett öga rött

Källa

Halim går i högstadiet och bor med sin pappa Otman på Södermalm i Stockholm. Han har svårt att känna sig hemma bland alla svenskar och tycker att integrationsplanen och svennefieringen måste bekämpas. I sin skrivbok berättar Halim om sig själv - den stora tankesultanen som planerar att bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. Han är besviken på sin pappa som har gett upp kampen - det är viktigt att lära sig språket och anpassa sig, tycker Otman. 

Det som Jonas Hassen Khemiri skriver är i en klass för sig, och Ett öga rött är inget undantag. Med humor och allvar skildrar Khemiri hur Halim ser på omvärlden och sig själv. Parallellt löper en tonårings vardag med hög igenkänningsfaktor, dagar i högstadiet med lukten av fiskpanetter i matsalen, kärlek och biljard i  rastrummet. Khemiri använder förortssvenskan på ett fantastiskt sätt vilket ger romanen en ytterligare, språklig dimension. Ett öga rött är en varm och viktig berättelse som borde läsas av alla.

Nu ser jag ser fram emot Jonas  Hassen Khemiris nya bok som kommer i höst, Jag ringer mina bröder.

När lammen tystnar

Källa

När några unga kvinnor hittas mördade kopplas den unga FBI-aspiranten Clarice Starling in. För att få ledtrådar om gärningsmannen söker hon upp Hannibal Lecter, en känd och begåvad.psykiater med stor kunskap om massmördare. Det finns bara en hake - Lecter sitter själv inspärrad efter ett antal brutala mord. Han njuter av att leka med andras psyke och Starling blir snart ett föremål för hans lek. Samtidigt försvinner ytterligare en kvinna och tiden är på väg att rinna ut. Kommer de lista ut vem mördaren är innan det är för sent?

När en bra bok filmatiseras undrar man ofta om filmen kommer leva upp till boken. I det här fallet var det tvärt om. Filmatiseringen av När lammen tystnar har sedan länge varit en favorit, så när jag hittade boken som låg till grund för filmen var jag nyfiken på hur jag skulle uppfatta den. Thomas Harris har skrivit en spännande och oförutsägbar bok med driv och intressanta karaktärer. Fokus ligger mer på utredningen och mindre på utredarnas privatliv, vilket uppskattas av mig. Några få gånger retar jag mig på att Harris berättande inte håller samma nivå som berättelsen. Det mesta skrivs ut och mycket lite överlåts till läsaren att tolka eller förstå.

När lammen tystnar är en bra bok, men framför allt en fantastisk film.

Efter en runda på Myrorna

En fin dag på stan förra veckan avslutades längst in i en varm och instängd bokavdelning på Myrorna. Som vanligt gick jag inte ut tomhänt.. Till mig glädje hittade jag några böcker som ligger till grund för ett par av mina favoritfilmer, När lammen tystnar och Rosemary's baby. Dessutom fick jag med mig lite annat smått och gott - ett par böcker av Stephen King, lite gammalt och lite nytt.

Tre böcker som inte lockar

Fredag och dags för veckans bokbloggsjerka: Vilka böcker tänker du inte läsa och varför? Ge exempel på tre stycken.

Snabba cash av Jens Lapidus - Boken om droger, kriminella gäng och killar som är ute efter snabba cash. Det är möjligt att den ger en bra inblick i Stockholms undre värld, men det är ingen läsning som jag blir särskilt nyfiken på. I mina ögon verkar handlingen hård, avlägsen och svår att relatera till.

Havsmannen av Carl-Johan Vallgren -  När jag köpte Den vidunderliga kärlekens historia var jag övertygad om att det var precis min typ av bok. Ganska snart upptäckte jag tyvärr att Vallgren inte alls föll mig i smaken, med följden att resten av hans böcker blev ointressanta. Dessutom har jag svårt för att vältra mig i böcker om barn som far illa, vilket gör att just Havsmannen blir extra ointressant.

Twilight av Stephenie Meyer - Jag rycktes aldrig med när vampyrvågen satte igång för några år sedan. Meyers böcker är och kommer nog att förbli olästa. Anledningen till att jag känner mig så pass ointresserad är förmodligen en kombination av vampyr-temat, som inte alls lockar, och att jag helt enkelt blev så mätt på all uppmärksamhet kring böckerna när de var aktuella.

Pappa Långben

Pappa Långben är berättelsen om den föräldrarlösa flickan Judy Abbott. När hon är tillräckligt gammal för  att lämna sitt barnhem får hon veta att en anonym man är villig att betala en collegeutbildning för henne. I utbyte ska hon skriva ett brev i månaden till mannen och berätta om sitt liv och sina studier. Genom Judys brev får läsaren följa hennes tankar, litterära upptäckter och drömmen om ett liv som författare. Genom boken består frågan: vem är egentligen de anonyma mannen?

Jean Websters klassiska ungdomsroman från 1912 håller måttet. Huvudkaraktären Judy Abbott är i mina ögon en sympatisk person, och jag trivs med att få ta del av hennes tankar (och roliga små illustrationer). Brevformatet är behagligt att läsa och språket saknar den påfallande förenklade tonen som jag har upplevt i en del ungdomsromaner. Pappa Långben är en mysig bok som inte kräver allt för mycket av läsaren. Perfekt att fördriva ett par timmar med.

Vredens druvor

Källa

Det är 1930-tal och depression i USA. När Tom Joad släpps ut ur fängelset efter fyra år möts han av ett samhälle i svåra tider. Familjen har vräkts från gården, liksom många andra i deras närhet. För att undkomma fattigdomen ger de sig ut på vägarna med allt de äger. I Kalifornien väntar löften om ett bättre liv, men när de väl kommer dit möts familjen av svåra prövningar och hänsynslösa arbetsgivare.

Nobelpristagaren John Steinbecks roman är en kritisk skildring av 30-talets USA. Berättelsen om familjen Joads resa och öde är gripande och ger en intressant inblick i tillvaron under landets ekonomiska krisår.
Steinbeck tar tydlig ställning för de drabbade bönderna och lyfter ofta fram arbetsgivarna som den "onda" sidan. Ibland blir det lite väl svart och vitt, men den i övrigt välskrivna boken väger upp det. Vredens druvor är en givande klassiker.

Sammanfattning: Juli

• Underbara dagar framför oss - Henrik Berggren
• Främlingen i huset - Sarah Waters
• Pestens år - Daniel Defoe
• The Easter Parade - Richard Yates
• Alice i underlandet - Lewis Carroll
• Fallen - Joyce Carol Oates
• Norwegian Wood - Haruki Murakami

Det blev varierad läsning i juli. En biografi, barnlitteratur, kärlek, historia och underhållande spänning. Månadens höjdare blev Främlingen i huset (som gjorde tillvaron så mycket bättre när jag låg däckad av en förkylning) och Richard Yates The Easter Parade, som helt fick mig att glömma bort att jag ogillar att läsa på engelska.  Henrik Berggrens Underbara dagar framför oss var en välgjord och mycket omfattande tegelsten, men jag får medge att den blev tungläst emellanåt.

Överlag har jag haft tur med mina val av böcker och månaden saknar bottennapp.Nu väntar sista veckorna innan höstterminen med långa litteraturlistor, så nu ska jag passa på att välja och vraka! :)

Norwegian Wood

Källa

Utläst 26/7

Under en flygresa hör den 37-årige Toru hur The Beatles-låten Norwegian Wood spelas i högtalarna. På ett ögonblick vaknar minnet av hans ungdomskärlek till liv.

Flickan heter Naoko och var en gång i tiden tillsammans med Torus bästa vän. Efter vännens död stöter de ihop av en slump och Toru blir snart förälskad. När Naoko som ofta mår psykiskt dåligt blir allt sämre tvingas hon flytta till ett avlägset vårdhem. Under tiden som Toru skriver, längtar och väntar dras han till en studiekamrat som visar sig vara intresserad av honom.

Norwegian Wood är min första bekantskap med den omtalade Haruki Murakami. Efter alla lovord får jag medge att jag hade höga förväntningar som boken tyvärr inte levde upp till. Berättelsen om Toru och hans kärlekar är fin. Vackert skriven och ja... fin. Inte mer. Jag kan inte låta bli att tycka att många delar är för klyschiga. Det är kyssar i ösregn och vindrickande och Beatles-låtar som spelas på gitarren. Men trots allt är jag beredd att ge Murakami en chans till. Norwegian Wood är läsvärd, om än lite seg.

Med hösten i tankarna

Efter förra veckans uppehåll är det på tiden att ta sig an en ny bokbloggsjerka!
Vilken bokrelaterad pryl står högst upp på din önskelista just nu?


Källa

































Till hösten vore det fint att ha en läsfåtölj att kura ihop sig i. Som läget är nu finns det tyvärr inte plats, så jag får nöja mig med bilder på mysiga läshörnor. Men drömma bör man... :)



Efter veckor på västkusten

Juli avslutades med en spontan resa och ett par veckor hos släkten på västkusten. Trots lugn och landsbygd blev det lite läsande och mycket annat (som vanligt när jag planerar att läsa mycket blir det motsatt effekt). Nu är jag tillbaka på hemmaplan igen, lite seg i kroppen efter en dag i bilen. På golvet står väskor som ska packas upp och i datorn väntar bloggen på liv och aktivitet.