
Älskaren av Marguerite Duras är en roman på drygt hundra sidor. Kort, men varken snabb- eller lättläst. Berättelsen saknar kapitelindelning och byggs upp av korta, fragmentariska minnesbilder. Tempus och berättarperspektiv växlar i vart och vartannat stycke och jag märker ganska snart att boken kräver sin läsares fulla uppmärksamhet.
Den förväntande kärlekshistorian visar sig (för mig något överraskande) vara en uppväxtskildring, en genre som jag i många fall har svårt för. Älskaren är inget undantag. Bokens starka sida är Duras vackra språk, men tyvärr räcker det inte för att berättelsen ska lämna något större avtryck hos mig.
(Och så klart, stort plus för det vackra omslaget i Repris klassikerserie.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar