En dag i Ivan Denisovitjs liv

Det är 1950-tal i Sovjet. Ivan Denisovitj är oskyldigt dömd av staten för spionage och tvingas tillbringa tio år i ett sovjetiskt arbetsläger. I långnovellen får läsaren, från morgon till kväll, ta del av Denisovitjs liv som präglas av arbete, hunger och köld.

En dag i Ivan Denisovitjs liv, skriven av nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyn, är en rysk klassiker som hör till de första verken att skildra fånglivet i de sovjetiska lägren. Den gripande berättelsen om Denisovitjs lyfter fram de vardagliga händelserna, kampen för överlevnad och djungelns lag som ständigt närvarande. Om man har en tendens att skrämmas bort av ryska verk i rädsla för att de är tunga och svåra kan jag rekomendera En dag i Ivan Denisovitjs liv. Det är lite pyssel med att hålla reda på namnen, i övrigt är den varken svår eller tungläst.

Läser just nu

Veckans bokbloggsjerka: Vad läser du just nu?

Just nu kretsar min läsning kring ett sovjetiskt arbetsläger och Olof Palme. Nej, det är ingen genomtänkt blandning. Långnovellen En dag i Ivan Denisovitjs liv och biografin Underbara dagar framför oss är intressanta men tunga, på gränsen till torra. Men, jag lär mig mycket.

Sugen på förändring

Efter ett par veckors ledighet med regn, regn, regn börjar jag bli rastlös. Funderar på att måla om och bläddrar i gamla inredningstidningar som jag egentligen är lite allergisk mot. Mäter och pusslar så att jag ska hitta det ultimata förvaringsutrymmet för böckerna. Inte det lättaste när man måste få in alla andra ägodelar på samma, något begränsade yta. Får se hur planerna utvecklar sig.

Rosemary's Baby

Regn och grått utanför fönstret. Har fördrivit ett par timmar framför Roman Polanskis klassiker Rosemary's Baby. Är så svag för den här typen av gamla, psykiskt obehagliga filmer. Har försökt hitta en svensk översättning av boken med samma namn, skriven av Ira Levin, men än så länge utan framgång.

Sommarens tegelsten

Under sommaren brukar jag försöka ta mig an en tegelsten som pga. skrämmande tjocklek har lämnats kvar i hyllan för att samla damm. För ett år sedan föll valet på Blonde av Joyce Carol Oates, en av sommarens (och årets) starkaste läsupplevelser. Den här sommaren står Underbara dagar framför oss på tur, en biografi över Olof Palme skriven av Henrik Berggren. Efter att ha läst ett par hundra sidor kan jag nog konstatera att den inte kommer höra till årets starkaste läsupplevelser, men däremot kanske till årets mest allmänbildande.

Har ni några tegelstenar som väntar på att läsas?

Komikern

Fredrik Deland är en framgångsrik skådespelare i 1800-talets Stockholm. På scenen är han en hyllad komiker, men när ridån går ner tvingas han konfronteras med sitt misslyckade familjeliv.

Komikern av Per Anders Fogelström är delvis ett porträtt av förfadern Fredrik Deland, men också en historisk skildring av teaterns och skådespelarlivets utveckling. Liksom i många andra av Fogelströms verk låter han människan och det vanliga livet stå i centrum. Samtidigt som han skildrar födslar, giftermål, sjukdom, lycka och död finns samhället och historien i bakgrunden.

I Komikern är den omgivande miljön ganska begränsad till teatervärlden, på gott och ont. Det ger en intressant inblick, men stundtals blir det för mycket.  Ibland känns som att Fogelström vill få med för många namn och förklara för många relationer ur Sveriges skådespelarelit. Första halvan är, tyvärr, rätt seg.

Tack vare Fogelströms förmåga att skriva liv i karaktärer blir jag ändå  berörd av familjen Deland, Fredrik och hans öde. Komikern kan inte mäta sig med stadsserien på långa väder, men trots den knackliga början utvecklar sig boken till en fin berättelse.

Störande berättarteknik?

Efter en mysig midsommarafton med fint väder och mycket mat känns det skönt att få luta sig tillbaka. Dessutom väntar en bokbloggsjerka på att besvaras!
Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

Källa

Det är svårt att peka ut en specifik berättarteknisk detalj som alltid stör mig. Mycket hänger på hur författaren bemästrar berättartekniken ifråga, och det är ju något som kan variera väldigt mycket. Men, något som är svårt att få till och som ofta har en tendens att sticka lite i ögonen är dialoger. Det är svårt att få skrivna dialoger att kännas naturliga och relevanta.

En författare som i mina ögon har kommit runt det här på ett bra sätt är Per Anders Fogelström. Istället för att använda rena dialoger låter han ofta berättarrösten återberätta samtalen i stora drag. Skönt tycker jag, som i de flesta fall anser att ju mindre dialoger desto bättre

En fager mö

Sextonåriga Katya har lämnat sitt fattiga liv i New Jersey för att arbeta som barnflicka i sommaridyllen Bayhead Harbor. Under en promenad med familjens barn möter hon Marcus Kidder, en äldre, välbärgad man. Han bjuder in Katya till sitt stora hus och snart utvecklas en vänskap mellan dem. Eller? Varför är Marcus Kidder så intresserad av den unga flickans sällskap? När mannens planer så småningom avslöjas tar berättelsen en oväntad vändning.

Joyce Carol Oates skriver ofta om trasiga människor och tunga livsöden. En fager mö är inget undantag. Med sina 200 sidor är den relativt kort för att vara skriven Oates, och det är skönt att den inte är längre. När hennes romaner tenderar att dra upp i 500, 600, 700 sidor blir det lätt för mycket av det goda, för tungt och för deprimerande. En fager mö är lagom. Lagom lång och lagom tung. Den hör inte till Oates bästa men påminner mig än en gång om att hennes böcker alltid är värda att läsas.

Tordyveln flyger i skymningen

Källa

Det är sommar i den småländska orten Ringaryd. När tre ungdomar får i uppgift att vattna blommor i byns äldsta hus, Selanderska gården, börjar en flera hundra år gammal historia nystas upp. Mystiska händelser avlöser varandra: En okänd gammal kvinna vill spela schack i telefonen, viskningar hörs på en bandspelare och en tretusenårig egyptisk gravstaty verkar finnas gömd i ungdomarnas närhet...

I våras fick jag ett suddigt barndomsminne av hur min lärare några veckor innan skolavslutningen hade högläsning ur Tordyveln flyger i skymningen. Trots att jag knappt hade något minne av handlingen fick jag tillbaka samma känsla av hur mycket jag älskade Maria Gripes sommarvärld i Småland. Lite orolig för att förstöra minnet av boken med en omläsningen genom vuxna ögon bestämde jag mig trots allt för att klicka hem den.

Nu har jag äntligen läst om den, något som jag inte ångrar en sekund. Maria Gripe är fantastisk och Tordyveln flyger i skymningen gör mig fortfarande lika barnsligt förtrollad av det mystiska sommarlovet som ungdomarna upplever. En bok att läsa om, igen och igen...

Oates och främlingen i hyllan

Efter en helg med regn som aldrig verkar ta slut är jag två böcker rikare.

Främlingen i huset har jag suktat efter ett bra tag. När jag av slump såg den på rea kunde jag så klart inte låta bli att köpa den.

Något liknande hände med En fager mö. Visserligen var den inte på rea, men jag blev nyfiken på det kortare formatet, runt 200 sidor. Jag har läst en del av Oates, men aldrig något som har varit under 500 sidor. Ska bli spännande att se hur hon hanterar en mer koncentrerad form.

Mitt dåliga samvete

Veckans bokbloggsjerka: Läser du helst svenska böcker (eller böcker i svensk översättning) eller läser du gärna böcker på andra språk? Vilka i så fall?

Källa

Den här frågan tvingar mig att rota runt lite i mitt dåliga samvete. Jag läser nästan bara svenska böcker och svenska översättningar, med undantag för några få engelska verk i samband med studierna. Om jag hade lämnat bekvämlighetszonen efter språkkurserna och tvingat mig till att läsa på andra språk hade kunskaperna förmodligen hållit i sig och sett lite roligare ut än fåordig spanska och frasbunden franska. Det är lätt att vara efterklok.

Anledningen till att jag väljer  svenska böcker och översättningar är en blandning av lathet och rädsla för att delar av berättelsen ska komma bort bland språkliga hinder. Dessutom blir jag fruktansvärt otålig  när jag inte förstår. Svenskan ligger så nära och finns alltid med - när jag läser, skriver och pratar. Att få nya språkverktyg som jag inte kan hantera blir minst sagt frustrerande.

Något annat än böcker

Mängder av inspiration hos Charmaine Olivia

Det fina med lediga dagar är inte bara att man hinner med fler böcker. Man hinner också med annat än böcker. De senaste dagarna har jag äntligen börjat skriva igen, något som i princip har legat på is sedan i vintras då jag startade bloggen. (Från början var alltså bloggen tänkt som en samlingsplats för tankar kring skrivandet. Ganska snart blev det istället en bokblogg, en utveckling som jag är väldigt glad för idag.) Dessutom har jag plockat upp ritandet igen. Så, den närmsta tiden kommer mina dagar se ut så här: Läsa, skriva, rita, läsa, skriva, rita.

Jävla John

Källa

1963 får Sverige besök av The Beatles för första gången. På hotellet där bandet bor arbetar musikstudenten Katja som städerska. En kväll kallas hon upp till ett av rummen för att städa upp efter den stupfulla John Lennon. Deras möte blir början på en bekantskap som kommer sätta djupa spår i deras liv.

Jävla John av Eva Dozzi är den sortens bok som man längtar efter att plocka upp och fortsätta läsa. Som Beatles-fan njuter jag så klart av berättelserna om bandet, medlemmarnas små egenheter och de återkommande referenserna till deras musik. Men boken består av mer än The Beatles och musiknörderi. På ett ofta humoristiskt och stundtals gripande sätt skildrar den kändislivets baksidor, 60-talet, kärlek och uppoffringar. Jag skrattar ibland, torkar tårar ibland och ryser när jag läser de sista sidorna. Det gör ingenting att man får ta berättelsen med en nypa salt. Jävla John är jävligt bra.

Redo för sommarläsning

• Pestens år - Daniel Defoe
• Komikern - Per Anders Fogelström
• 1984 - Georg Orwell
• En dag i Ivan Denisovitjs liv - Alexander Solsjenitsyn
• Marya ett liv, Fallen, Lilla himlafågel - Joyce Carol Oates

Det var inte bara Röda rummet som fick följa med hem från läkarmissionen i helgen. De nya tillskotten till bokhyllan blev gamla klassiker blandat med lite nyare titlar av Oates, svenskt blandat med ryskt, engelskt och amerikanskt. Att-läsa-högen växer sakta men säkert. Som tur var jobbade jag månadens sista pass idag, så nu kan jag äntligen börja med projekt bokslukning!

Röda fyndet

I lördags spenderade jag ett par timmar bland bokhyllorna på läkarmissionen. Resultatet blev 8 efterlängtade böcker  och en nöjd tjej. Röda rummet av August Strindberg fick jag för en tia och förtjänar nästan ett eget inlägg. Upplagan är från 70-talet, vackert inbunden och full av fina illustrationer.  

Byta plats?

I veckans bokbloggsjerka är frågan: Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favoritkaraktärer, vem skulle det i så fall vara?

När jag läser brukar jag i första hand falla för stämningar och miljöer. Karaktärer i sig har en tendens att hamna lite vid sidan av, så när jag väljer att byta plats med en karaktär är det i första hand för att komma in i min favoritmiljö.

Trots att jag har hunnit läsa en hel del de senaste åren slutar det ändå med att jag landar i böcker som jag läste (eller fick upplästa) som barn. Jag vill nog byta mig in i nästan alla Astrid Lindgrens världar, från medeltid till småländsk landsbygd till en liten lägenhet i Vasastan. Men, flest gånger har jag nog drömt mig bort till Bullerbyn, genom Lindgrens fantastiska böcker och Lasse Hallströms filmatiseringar. Att åka tillbaka i tiden, bli några år yngre och byta plats med någon av flickorna från Norrgården eller Mellangården hade inte varit fel.

Älskaren

På en båtresa över Mekongfloden träffar en 15-årig fransyska en äldre, förmögen kines. När de kliver i land följs de åt till mannens lägenhet och inleder ett förhållande. Paret möter snart motstånd från sin omgivning i form av traditioner och fördomar.

Älskaren av Marguerite Duras är en roman på drygt hundra sidor. Kort, men varken snabb- eller lättläst. Berättelsen saknar kapitelindelning och byggs upp av korta, fragmentariska minnesbilder. Tempus och berättarperspektiv växlar i vart och vartannat stycke och jag märker ganska snart att boken kräver sin läsares fulla uppmärksamhet.

 Den förväntande kärlekshistorian visar sig (för mig något överraskande) vara en uppväxtskildring, en genre som jag i många fall har svårt för. Älskaren är inget undantag. Bokens starka sida är Duras vackra språk, men tyvärr räcker det inte för att berättelsen ska lämna något större avtryck hos mig.

(Och så klart, stort plus för det vackra omslaget i Repris klassikerserie.)

Den allvarsamma leken

Källa

Den allvarsamma leken är berättelsen om kärleken mellan Lydia Stille och Arvid Stjärnblom. Efter en kort kärleksaffär som unga skiljs deras vägar åt. När de möts 10 år senare har båda familj, men känslorna från ungdomen finns kvar. I bakgrunden finns Stockholm och det tidiga 1900-talets världshändelser.

Jag tyckte om Doktor Glas, och jag älskade Den allvarsamma leken. Hjalmar Söderbergs språk är så vackert - hans sätt att skildra Stockholm är magiskt, om än något ensidigt. Berättelsen är något mer än bara en kärlekshistoria. Jag blir engagerad i karaktärerna, arg, ledsen, irriterad. Det finns nog inga partier i Den allvarsamma leken som lämnar mig helt kall.

Theres

Källa

Theres är den sanna berättelsen om Ulrike Meinhof, tvåbarnsmamman och journalisten som under 70-talet blev medlem i den tyska terroristgruppen Baader-Meinhof-ligan.

Jag vill så gärna tycka om den här boken, men den funkar helt enkelt inte för mig. Steve Sem-Sandberg blandar skönlitterärt skrivande med ordagrann återgivning av dokument och dialoger. Berättelsens fragmentariska uppbyggnad ger ett hackigt intryck och de dokumentära delarna är tunglästa. Den intressanta samtidshistorien har alla förutsättningar i världen att bli en bra bok. Theres är stundtals spännande men räcker tyvärr inte hela vägen fram.

Litterära resmål

Första sommarmånadens första bokbloggsjerka: Har du bokat en resa någon gång bara för att själv få uppleva en miljö som du har läst om i en bok? Om inte, skulle du kunna tänka dig att göra det?

Det har hittills varit dåligt med litterära resor för min del, något som jag hoppas att det blir ändring på i framtiden! Ryssland har sedan en tid tillbaka stått högt upp på listan över resmål. I samband med att jag läste Brott och straff för någon månad sedan klättrade Ryssland, och i synnerhet Sankt Petersburg upp ett par steg. Utöver den litterära delen är det en hel del maffig arkitektur som lockar!

Sammanfattning: Maj

Maj var en fin läsmånad, till stor del präglad av kurslitteratur. Brott och Straff bjöd på månadens bästa läsupplevelse, medan Älskade tyvärr blev en besvikelse.

Drottningens juvelsmycke - C J L Almqvist

Brott och straff - Fjodor Dostojevskij

Processen - Franz Kafka

A Clockwork Orange - Anthony Burgess

Svindlande höjder - Emily Brontë

Madame Bouvary - Gustave Flaubert

Älskade - Toni Morrison

Glaskupan - Sylvia Plath

Sista hemtentan är inskickad och vårterminen är slut. Det efterlängtade sommarlovet inleds som vanligt med lite tomhet och seperationsånget. Försöker vänja mig vid tanken på att jag själv ska bestämma vilka böcker som ska läsas från och med nu och en tid framöver. Kommer nästan sakna litteraturlistorna...