På västfronten intet nytt

Titel: På västfronten intet nytt
Författare: Erich Maria Remarque
Antal sidor: 265
Utgivningsår: 1929

Handling: Paul Bäumer har knappt hunnit fylla 20 när han skickas ut i kriget till västfronten. I takt med att tiden går och hans kamrater stupar en efter en drabbas han av en starkt känsla av meningslöshet.

Tankar: Det är speciellt att läsa böcker om krig. När krigsskildringar visas på tv går det alltid att blunda, hålla för öronen eller gömma sig bakom en kudde när obehaget blir för starkt. Så fungerar det inte med böcker. Erich Maria Remarques text tar sig in i huvudet och blir till bilder som inte går att blunda för. Under tiden som jag läser På västfronten intet nytt har jag mardrömmar, ofta om krig och skyttegravar. Jag befinner mig på tryggt avstånd, hundra år efter första världskrigets utbrott och får mardrömmar av att läsa om det. Det gör att jag inte kan sluta tänka på hur stort lidandet måste ha varit bland dem som faktiskt befann sig där.

På västfronten intet nytt är en mörk berättelse. I delar av boken skildras kamratskap bland männen (eller snarare pojkarna) som får mig att bli varm i hjärtat, men det mesta i deras tillvaro är rent ut sagt skit. Många dödas, och bland de som överlever försvinner livsgnistan.

 "När vi nu vänder tillbaka är vi trötta, brutna, förbrända, rotlösa och utan hopp. Vi ska aldrig mer kunna finna oss till rätta."

Varför utsätter jag mig för en läsning som mest ger ont i magen? Svaret är Remarque. Jag älskar hans formuleringar och förmåga att med några få ord ringa in det där fruktansvärda som egentligen inte borde gå att beskriva. Han är återhållsam och träffsäker.

På västfronten intet nytt är riktigt bra litteratur, men framför allt en viktig påminnelse om varför vi aldrig får sluta arbeta för fred. Den borde kort sagt läsas av alla. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Sammanfattning: Oktober

Läst i oktober

• Expeditionen: Min kärlekshistoria - Bea Uusma
• Sputnik Älskling - Haruki Murakami
• De fördömda - Joyce Carol Oates
• Gone Girl - Gillian Flynn

Jag vet inte riktigt vad som hände med oktober. Ena stunden här, andra stunden borta. Jag har gått som i en liten dimma, tänkt mycket på vad jag vill göra och var jag vill vara. Fått glädjande  jobbesked och läst böcker (men inte så många förstås, har tappat farten helt verkar det som). Gillian Flynns Gone Girl blev månadens stora favorit och positiva överraskning. De fördömda av Joyce Carol Oates föll mig dock inte alls i smaken.

Så har vi alltså gått in i november. Redan. Julsuget har börjat smyga sig på så smått men jag tänker försöka lägga band på mig och vänta några veckor till. Jag tjuvstartar dock lite med att planera vilka juliga böcker som ska få flytta in i december. Mysig sysselsättning.

Gone Girl

Titel: Gone Girl
Författare: Gillian Flynn
Antal sidor: 555
Utgivningsår: 2012

Handling: Nick och Amy verkar ha allt: Pengar, utseende och ett liv i New York. När de bestämmer sig för att lämna storstaden för en tillvaro i Missouri verkar allt rasa ihop. Ekonomin blir sämre, grälen avlöser varandra och stämningen blir allt mer pressad i huset. På deras femte bröllopsdag är Amy försvunnen och misstankarna riktas snabbt mot Nick.

Tankar: Det är en stadig bok det här, över 500 sidor och tung. Ändå har den fått följa med överallt. Alltid i väskan, nära till hands på tunnelbanan. När jag nu för tiden märker att boken inte längre ligger kvar i väskan drabbas jag nästan av separationsångest. Fina, spännande, kluriga och välskrivna Gone Girl. Jag vill inte att den ska vara slut.

Jag inser redan nu att den här texten mest kommer innehålla en himla massa beröm. Det är svårt att vara konkret när det gäller bra böcker (när en bok är riktigt bra känns det ju i hela magen, och hur skriver man om en magkänsla till något konkret?). Jag älskar att försvinna in i den amerikanska småstadsmiljön där tillvaron har blivit rubbad av fallet med Amy. Viskande grannar och beskrivningar av en näst intill hysterisk övervakning i media lägger en mörk, klaustrofobisk filt över hela berättelsen. Vändningarna är tvära och många och jag märker att jag inte kan lita på någon. Gone Girl är precis som en bra thriller ska vara: mörk, bitter, spännande och oförutsägbar.

Det här var mitt första möte med Gillian Flynn, men definitivt inte det sista. Gone Girl är den perfekta höstläsningen och finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

De fördömda

Titel: De fördömda
Författare: Joyce Carol Oates
Antal sidor: 689
Utgivningsår: 2013

Handling: Våren 1905 drabbas universitetsstaden Princeton av en förbannelse. En brud rövas bort från altaret av en främling och en avliden flicka börjar visa sig.

Tankar: Jag brukar vara svag för Joyce Carol Oates böcker. Hon gör djupdykningar ner i det amerikanska samhället, i trasiga relationer och mörka livsöden. Det är ofta känslomässigt krävande att läsa Oates, men också väldigt givande.

Jag har ytterligare en svaghet: Jag älskar berättelser som skildrar historiska miljöer, gamla hus och mystiska händelser. De fördömda är just en sådan bok, och dessutom skriven av Joyce Carol Oates. Gissa om jag fick höga förväntningar när jag fick höra talas om den? Men, som jag har konstaterat tusen gånger tidigare: Höga förväntningar stjälper mer än det hjälper. De fördömda blev ett platt fall, och kanske årets största besvikelse.

I nästan en månad har jag dragits med den här boken. På tunnelbanan, i sängen och i läsfåtöljen. Trots mängder av lästillfällen lyfter den aldrig. I vanliga fall har Oates en förmåga att skriva in sina berättelser under huden på mig, men den här gången känner jag ingenting. Inget engagemang, ingen nyfikenhet, inget intresse. Det stora persongalleriet gör det svårt att få grepp om karaktärerna I samma ögonblick som jag tycker att jag börjar intressera mig för någon byter Oates fokus och riktar in sig på någon annan. Jag kan inte låta bli att jämföra, för i tidigare böcker har det varit precis tvärt om. Oates har aldrig dragit sig för att gräva sig djupare och djupare ner i sina karaktärer, och det är något som jag har tyckt så himla mycket om. Jag saknar den gamla Oates helt enkelt.

De fördömda finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Sputnikälskling

Titel: Sputnikälskling
Författare: Haruki Murakami
Antal sidor: 286
Utgivningsår: 1999

Handling: När Sumire börjar arbeta för den äldre affärskvinnan Myu blir hon djupt förälskad. Myu har däremot förlorat förmågan att älska. Under en gemensam arbetsresa i Europa beslutar de sig för att besöka en ö i Grekland för några dagars semester. Under vistelsen försvinner Sumire spårlöst.

Tankar: Sputnikälskling är den nionde boken som jag läser av Haruki Murakami. Uppenbarligen finns det något i hans författarskap som gör att jag vill återvända om och om igen. Murakami experimenterar med parallella världar och bygger drömscenarion likt ingen annan. Hans berättande präglas av ett lugn och en strävan efter att beskriva det lilla i vardagen, vilken mat som lagas eller vilken musik som spelas. Jag tröttnar aldrig på att försvinna in i Murakamis världar.

Att Murakamis författarskap är något ojämnt går dock inte att komma ifrån. När den ena boken har blivit en ny favorit i bokhyllan har den andra blivit en besvikelse. Sputnikälskling bjuder på en ganska kluven läsupplevelse. Under första halvan tänker jag: besvikelse. Berättelsen går trögt och jag har svårt att engagera mig i karaktärerna. Men, så småningom vänder det. Andra halvan rymmer nämligen just det mystiska och drömlika berättande som jag älskar med Murakami. I min favoritepisod berättar en av karaktärerna om en nattlig vistelse på ett nöjesfält i en liten europeisk by. Det är så drömskt, kusligt och vackert på samma gång.

Sputnikälskling är lite trögstartat men blir så småningom väldigt fin och spännande läsning. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Expeditionen: min kärlekshistoria

Titel: Expeditionen: min kärlekshistoria
Författare: Bea Uusma
Antal sidor: 313
Utgivningsår: 2013

Handling: I juli 1897 reser Andréexpeditionen, bestående av tre män, iväg i en vätgasballong. Målet är Nordpolen, men under resan går något fel. 33 år senare hittas männens kroppar på en glaciärö. På platsen finns även dagböcker och spår efter deras försök att överleva på den öde ön.

Tankar: I Expeditionen: min kärlekshistoria får läsaren följa Bea Uusmas sökande efter pusselbitar. Varför dog expeditionens medlemmar, trots att de hade stora förråd med mat, kläder, utrustning och ammunition? Bea söker svar i arkiv, jordlager, obduktionsprotokoll, nagelfragment och packlistor. Hon reser till Arktis och Nordpolen, träffar brottsplatsutredare och undersöker trasiga klädesplagg. Så otroligt nördigt och spännande.

Jag fascineras av människor som snöar in på ett smalt område och lär sig allt, och Uusma verkar minst sagt höra till dem som aldrig blir mätta på information. Hennes besatthet driver henne till att smaka på lera från havets botten och slå över hundra år gamla telefonnummer till expeditionens medlemmar. Efter läsningen känner jag mig nästan mer tagen av hennes engagemang än av Andréexpeditionen i sig. Uusma har en förmåga att fånga in läsaren i samma besatthet som hon själv befinner sig i. Intresset smittar av sig och det blir snart omöjligt att lägga undan boken. Dessutom är den illustrerade utgåvan en fröjd för ögat, full av bilder, färg och fina typsnitt. Tänk om all facklitteratur kunde vara så här.

Expeditionen: min kärlekshistoria är ren läsglädje. Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Onsdagspaket

Ett bokpaket piggar upp vilken vanlig onsdag som helst. Med tanke på att dagsljuset försvinner så fort jag kommer hem från jobbet är det inte helt lätt att fota, men några glimtar av bokpaketets innehåll ska ni få se i alla fall.

 Sent i november - Tove Jansson

 Sputnik älskling - Haruki Murakami

 Gone Girl - GillianFlynn

 Expeditionen - Bea Uusma