Bödeln

Titel: Bödeln
Författare: Pär Lagerkvist
Antal sidor: 78
Utgivningsår: 1933

Handling: Medeltid. Bödeln har slagit sig ner på en krog och dricker öl under tystnad. I närheten sitter en grupp män och diskuterar sina erfarenheter av ondskan. Så småningom förvandlas medeltidskrogen till en danslokal under 1930-talet. Bödeln sitter fortfarande kvar och iakttar hur det utbryter tumult mellan nazister och jazzbandets musiker.

Tankar: I Bödeln riktar Pär Lagerkvist stark kritik mot tankegångarna hos sin samtids människor och nazismens framväxt i Europa. Prosan är effektfullt koncentrerad. Jag läser ut boken vid ett tillfälle och upplever något som liknar en knytnäve i magen. Bortsett från att Bödeln är extremt snyggt konstruerad sätter författaren fingret på människors ondska. Att med facit i hand läsa Lagerkvists reaktion på nazismen från tidigt 30-tal och veta att det vid tiden för bokens tillkomst väntar ännu värre händelser ute i världen är en ganska kuslig upplevelse.

Bödeln är en fullträff av Lagerkvist, snyggt skriven, lagom knäpp och mycket intressant.

10 x Yates

När jag ser de här fina omslagen (som visserligen har hunnit få några år på nacken) vill jag:
1. Göra av med oförståndigt mycket pengar så att alla ska få flytta in i bokhyllan.
2. Läsa varje rad som har skrivits av Richard Yates.

Bilderna kommer från Adlibris.

Kvinnor och äppelträd

Titel: Kvinnor och äppelträd
Författare: Moa Martinson
Antal sidor: 233
Utgivningsår: 1933

Handling: Sally och Ellen är avlägsna släktingar som växer upp  i Norrköpings arbetarkvarter utan att känna till varandra. När de senare möts i vuxen ålder utvecklas en djup vänskap. I deras tillvaro med fattigdom, födslar och alkoholiserade män finner de stöd hos varandra.

Tankar: I sin debutbok från 1933 skriver Moa Martinson liv i en för Sverige och tiden ganska typisk liten by. Det är fattig landsortsmiljö i början av 1900-talet, udda invånare och skvaller mellan gårdarna.
Parallellt med Sally och Ellens liv skildrar Martinson en mängd ytterligare (ofta ganska tragiska) levnadsöden, något som gör att hela det lilla samhället får liv och blir mer än en grå kuliss. Tyvärr har jag svårt att få grepp om boken under de första hundra sidorna. När berättelsen glider mellan Ellen och Sallys uppväxtår saknar jag en karaktär att luta mig mot och bry mig om. Halvvägs in i boken känns det dock som att både karaktärerna och jag som läsare landar i handlingen, och berättelsen gör därefter ett stort lyft.

Kvinnor och äppelträd är på många sätt en mörk berättelse där barn far illa och vuxna slits ut, men det är också en berättelse om vänskap, kärlek och hur lite som krävs för att vardagen ska bli mindre grå. (För mig som är svag för historia är det ett extra plus att få inblick i hur man förhöll sig till första världskriget som rasade ute i europa, eller att få läsa ett helt avsnitt om hur radion flyttade in i hemmet.) Martinson har skrivit en mycket läsvärd klassiker som finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Feberboken

Titel: Feberboken
Författare: Stina Aronson
Antal sidor: 153
Utgivningsår: 1931

Handling: Stina Aronsons psedonym Mimmi Palm skriver om kärleken till den unga författaren Hugo (påhittat namn för den svenske författaren Artur Lundkvist). Deras relation skildras genom återgivna brev, dagboksanteckningar och textfragment med Mimmis tankar.

Tankar: Feberboken är mycket på en gång. I förordet nämner Ebba Witt-Brattström begrepp som modernism, bekännelsegenre, könsdialog och utforskning av kvinnobilder. Boken bygger på en ström av tankefragment och utdrag ur författarnas brevväxling. Mimmi vältrar sig i den olyckliga kärleken till Hugo, hon vrider och vänder på den, dissekerar hans brev och räknar dagarna till deras möten. Det står mig upp i halsen, denna besattheten vid en man som jag har svårt att finna sympatisk. Ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv är det intressant att läsa Aronsons "modernistiska manifest", men då jag vanligtvis har svårt för fragmentarisk och uppstyckad prosa  kryper det i mig en aning. Nej, i ärlighetens namn är jag ganska glad över att få lägga undan Feberboken.

Finns att köpa hos Adlibris och Bokus.

Bokreaskörd

Nu har influensan äntligen blivit så pass snäll att jag kan visa årets bokreaskörd (det är möjligt att den utökas men jag ska verkligen försöka hålla mig). Vid första anblick upplevde jag att bokrean erbjöd väldigt lite av intresse, men efter att ha spenderat en kväll bland nätbokhandlarna skickade jag iväg en beställning som jag var, och är, mycket nöjd med!

Det blev två böcker av den nya zeeländska författaren Janet Frame, Mot ännu en sommar och Vid alfabetets gräns (lägg märke till det otroligt fina och välgjorda omslaget!). Efter att ha läst hennes självbiografiska böcker förra sommaren skrev jag så här, och sedan dess har har jag längtat efter mer av Frame.

Svenskt i form av Annika Thors Om inte nu så när, en historisk roman om Sverige under 30-talet, och Amanda Hellbergs Jag väntar under mossan. Hellbergs bok är sedan länge inplanerad som sommarläsning!






Sist men inte minst, Cold Spring Harbor av Richard Yates. Har ett starkt läsminne från förra sommaren när jag satt under en filt på balkongen och läste The Easter Parade medan regnet föll. Jag var helt uppslukad av boken som jag upplevde som något av det bästa jag läst. Ska bli spännande (och lite läskigt) att se om jag får ett lika gott intryck av hans andra böcker.

Sjukstuga

Tittar in och säger hej från sängen. Influensa står på schemat och all energi är bortblåst (varför kan man aldrig bli lagom sjuk så man orkar läsa åtminstone?). Återkommer så fort jag känner mig lite piggare.

Sammanfattning: Februari



• Dr Jekyll and Mr. Hyde - Robert Louis Stevenson
• Röda rummet - August Strindberg
• Torka aldrig tårar utan handskar, 2. Sjukdomen - Jonas Gardell
• Den store Gatsby - F. Scott Fitzgerald
• Varsel - Stephen King
• Kvinnogatan - Agnes von Krusenstjerna

I februari läste jag gammalt och nytt i olika genrer, i mina ögon den perfekta blandningen. Månadens tre fullträffar blev Den store Gatsby (fantastisk läsning!), Sjukdomen och Varsel. Dessutom gav jag äntligen ljudboksformen en chans! Dr. Jekyll and Mr. Hyde fick mig över ljudbokströskeln men boken i sig blev tyvärr en besvikelse.

Nu går vi äntligen, äntligen, in i årets första vårmånad. I samband med studierna kommer jag  läsa en hel del svensk mellankrigslitteratur, men förhoppningsvis lyckas jag klämma in annat också (kanske något ur bokreabeställningen som förhoppningsvis trillar in nästa vecka?).