Fallen

Källa

En nygift man kastar sig ut i Niagara fallen. Kvar i bröllopssviten ligger bruden Ariah, ovetande om vad som hänt, och väntar på sin försvunna make. Sju dagar senare återfinns kroppen och brudens väntan är över. Mitt i tragedin möter Ariah en förmögen jurist och snart utvecklas en ny kärlekhistoria. De följande åren kommer sedan att präglas av skandaler, rättegångar och mord.

Joyce Carol Oates är en fantastisk berättare. Med ett vackert språk skriver hon liv i karaktärer och berättar om gripande livsöden. På den punkten är Fallen inget undantag. Det är en gripande berättelse som sträcker sig över flera generationer och bjuder på en spännande utveckling. Tyvärr upplever jag några partier som sega. Oates berättande är allt annat än avskalat, och ibland blir det lite mycket av det goda. Fallen hör i mina ögon inte till Oates bästa, men är mer än läsvärld.

Nya författare i bokhyllan

Ikväll får ett par nya författare flytta in i bokhyllan. Efter mycket tittande, väljande, kännande och suktande blev resultatet av dagens (tyvärr sällsynta) runda i bokhandeln Janet Frames självbiografi En ängel vid mitt bord och Haruki Murakamis Norwegian Wood. Den Nya Zeeländska författaren Janet Frame har jag varit nyfiken på sedan jag såg en film om hennes minst sagt fängslande liv för några veckor sedan. När det gäller Murakami känns det som att det är på tiden att se om han faktiskt är så bra som alla säger. Efter alla lovord ser det ljust ut :)

Alice i underlandet

Alice i underlandet är den klassiska berättelsen om flickan Alice, som en dag får syn på en vit kanin med fickur. När hon följer efter faller hon ner i Underlandet, en drömlik värld där allt kan hända. Under sin vistelse möter Alice talande djur, hattmakare och ilskna kungligheter. Hon växer och krymper, hamnar på tebjudningar och spelar krocket.

Lewis Carrolls (psedonym för Charles Lutwidge Dodgson) klassiker från 1865 håller än idag. Alice i underlandet leker med fantasin - den är knäpp, ologisk och drömlik. Med sina drygt 100 sidor blev det ett underhållande och lagom tidsfördriv för dagens stund på balkongen. Ibland kan det vara skönt att lämna vuxna, komplexa karaktärer åt sidan och försvinna in i en värld som skapats för yngre läsare.

Som vanligt med böckerna ur Repris klassikerserier - fantastiskt fint omslag.

The Easter Parade



Källa

Under 40 år får läsaren följa systrarna Sarah och Emily, två kvinnor som egentligen inte har mycket mer gemensamt än sin uppväxt med skilda föräldrar. Fadern har en misslyckad karriär bakom sig och modern tenderar att dricka för mycket. Sarah, den äldre och sötare systern gifter sig tidigt och bildar familj. Emily studerar, arbetar och går från den ena kärleksaffären till den andra. Så småningom visar det sig att varken Sarahs idylliska familjeliv eller Emilys självständiga livsstil saknar mörka sidor.

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om hur jag brukar välja bort böcker på engelska, i rädsla för att bli otålig och inte förstå allt. När jag nyligen hittade ett oöversatt ex av The Easter Parade var jag tveksam men bestämde mig för att ge den en chans. Rickard Yates visade sig snart vara en mästare på att använda sig av ett avskalat, vardagligt språk utan att det blev tråkigt (perfekt för mig som är ovan läsare av engelska). Berättelsen har ett genomgående, stillsamt vemod över sig. Att jag tvingades läsa i ett lägre tempo än vanligt passade med andra ord väldigt bra i det här fallet och förstärkte stämningen.

Trots att The Easter Parade sträcker sig över 40 år är den bara lite mer än 200 sidor lång. Det här gör att den är väldigt fragmentarisk, på ett snyggt sätt. Jag saknar aldrig djupare beskrivningar och uppskattar att författaren inte skriver ut allt. Det är skönt att få fylla i lite själv. Berättelsen om de två systrarna är vacker, mörk och skickligt skriven. The Easter Parade gör att jag vill läsa mer av Richard Yates!

Det här med bokrecensioner

Veckans bokbloggsjerka: Recenserar du alla böcker du läser?

Ja. Jag brukar alltid försöka skriva ett kort inlägg med några rader om handling och egna tankar. För att undvika att det förvandlas till ett jobbigt måste har jag lagt ribban ganska lågt, och strävar inte efter att skriva långa, utförliga recensioner. I första hand skriver jag för att få en överblick över vad jag läser, och då räcker några rader gott och väl.

Pestens år

"Iakttagelser och hågkomster rörande de märkliga händelser, såväl offentliga som enskilda, vilka inträffade i London under den senaste stora hemsökelsen anno 1665, nedtecknade av en medborgare som hela tiden var kvar i staden och aldrig förut offentliggjorda. "

Vad händer med en stad drabbas av en epidemi som får invånarna att dö som flugor? Just det beskriver Daniel Defoe i sin historiska roman Pestens år.  Genom bokens berättarjag - hantverkaren H.F - får läsaren ta del av sjukdomsförloppet, myndigheternas insatser och invånarnas öden.

Pestens år är en intressant skildring om en intressant tid, som trots några hundra år på nacken varken känns mossig eller tråkig i språket.  Med jämna mellanrum får jag känslan av att Defoe upprepar sig, i övrigt är det en välskriven bok. Vem behöver fiktiva dystopier när det finns en minst lika hemsk historia att se tillbaka på?

Bokhörna

Ibland måste man tillbaka till verkligheten. Efter några dagar med 30-årsfest, ommålning och ommöblering på schemat har det blivit väldigt lite läsande och väldigt mycket annat. Helt okej ändå, med tanke på att det bl.a. resulterade i en ny bokhörna! Har man inte plats får man göra.