Lila hibiskus

Källa

Vaknar upp till ett frostvitt landskap och ägnar större delen av dagen till terminens första hemtenta. Kopplar bort tankarna i korta pauser med Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie. Sidorna rinner iväg och plötsligt har jag ytterligare en bra bok bakom mig.

Boken handlar om hur tonårsflickan Kambili och hennes familj lever under den djupt religiösa fadern Eugene. Utåt sett är han som en god man som skänker pengar till välgörenhet och motarbetar korruption och förtryck i landet. Hemma misshandlar han sin fru och sina barn. Det är en bok om synd och ondska, men också om kärlek och hopp.

En del böcker om trasiga familjer har en tendens att vältra sig i elände och väcka mer avsmak än medlidande. Så är inte fallet med Lila hibiskus. En intressant, gripande och fin historia som lämnar efter sig ett varmt hjärta .

I väntan på Godot

Källa

Det är motigt idag. Jag fryser för tjugoelfte dagen i rad, lever insvept i en filt som släpar i golvet när jag förflyttar mig. Försöker värma mig med sötsliskigt bärte som hamnar på aldrig-köpa-igen-listan. Idag är planen att jag ska sätta mig in i tankar om världslitteratur, nationallitteratur och den litterära kanon, komprimerade i torra kursböcker som gör allt annat än att läsa sig själva. Det går sådär.

Så läser jag I väntan på Godot av Samuel Beckett och plötsligt känns allt lite bättre. Teaterpjäsen handlar om två män, Vladimir och Estragon, som genom båda akterna väntar på en man vid namn Godot. Det händer inte så mycket, och det är just det som är poängen. Sida efter sida med absurdism och dialoger som aldrig leder någon vart i det meningslösa livet. Deprimerande och småtråkigt, men framför allt skönt. Allt behöver inte fyllas med betydelse och överanalyseras, låt I väntan på Godot vara just meningslös.

Mrs. Dalloway

Källa

Att det blir mycket klassiker när man läser litteraturvetenskap faller sig ganska naturligt.  Mrs. Dalloway står på schemat, skriven av Virgina Woolf.

Berättelsen utspelar sig 20-talets London under en tid som fortfarande är starkt präglad av första världskriget. Under ett dygn får läsaren följa Mrs. Dalloway och hennes spridda bekantskapskrets genom möten, minnen och tankar.

Min spontana känsla när jag läser ut boken är att vi behöver mer tid, Mrs. Dalloway och jag. Det är en intressant bok som tar upp allt ifrån psykisk ohälsa till homosexualitet och kvinnans roll i mellankrigstidens hem. Genom inre monologer kommer man nära de olika karaktärerna och även tiden de lever i. Woolfs berättarteknik kräver lite mer av läsaren - tiden ändras från nutid till dåtid, inre monologer byts mot yttre monologer och karaktären i berättelsens centrum skiftar från ett ögonblick till ett annat. Mrs. Dalloway är en bra bok som kräver sin läsares fulla uppmärksamhet.

Fettpärlan, Damen med hunden



Källa

Källa

Trött i huvudet efter en dag i läsfotöljen med kursböcker, noveller och dikter. Produktivt. Fettpärlan är Maupassants starka debut som utspelar sig efter det fransk-preussiska kriget. När några borgare tvingas lämna staden tillsammans med den prostituerade Fettpärlan blir plötsligt deras mindre sympatiska sidor mycket tydliga. Ett par sidor in i novellen är jag fast och får så mycket känslor för karaktärerna, positiva som negativa.

Anton Tjechovs Damen med hunden har jag lite svårare för. På en resa träffas två främmande människor, båda fångna i olyckliga äktenskap. Det dröjer inte länge innan de fattar tycke för varandra och inleder ett förhållande. Novellen känns trögstartad och karaktärerna upplever jag som ganska ointressanta. Hur det går för paret och deras kärlek lyckas jag aldrig bli riktigt engagerad i.

I grunden är jag inget fan av e-böcker (än), men just ikväll är jag beredd att utnämna det till världens bästa uppfinning. Så himla smidigt att låna hem noveller från biblioteket direkt ner i datorn när man är ute i sista sekunden.

Fantomerna

Källa

Januari tackar för sig och månadens sista bok blir Fantomerna, skriven av en då 23-årig Klas Östergren.
Bokens baksida berättar om huvudpersonen som flyttar till Frankrike för att bearbeta minnena av de två personer som präglat hans uppväxt i 60-talets Stockholm - tonårsförälskelsen Sandi och fadern.

Efter en månad med flera tunga böcker bakom mig känns konceptet perfekt. Till en början. Östergren omskrivs som en av Sveriges främsta författare men nej - Fantomerna visar sig snart vara fel för mig. Upplägget känns hackigt, episoderna och karaktärerna har svårt att fånga mitt intresse. Korta stunder rycks jag med av den intensiva tonårsförälskelsen men det är allt.

Fröken Julie

Strindbergsåret med allt vad det innebär. Strindbergs namn, Strindbergs ansikte, Strindbergs verk - överallt och hela tiden. Vi har varit obekanta han och jag, fram till nu. 20 år gammal och mitt första riktiga möte med Strindberg är avklarat.

Fröken Julie står för introduktionen. Tragedin utspelar sig under en midsommarnatt och handlar om den unga adelskvinnan Julie och betjänten Jean, makt, kön och klass. Vid första läsningen har jag svårt att få grepp om handlingen, karaktärerna och känslorna. Strindberg är onekligen mycket av allt. Efter ytterligare ett par läsningar är jag fast och som med alla bra texter - ju mer tid jag lägger ned desto mer får jag tillbaka. Ett kort, intensivt och fint första möte med Strindberg. Helena Bergströms uppsättning av Fröken Julie på Stadsteatern lockar...

Pianisten

Källa

Söndag med eftermiddagsmörker utanför fönstret. Efter en förmiddag med läsning i sängen ligger Pianisten utläst på toppen av pockethögen.

Självbiografin om den unge, polske pianisten Wladyslaw Szpilman beskriver tiden under andra världskriget och hur han som jude lyckas överleva, mot alla odds.

Vanligtvis föredrar jag biografier framför självbiografier, något som blir tydligt efter en snabb titt i bokhyllan. Tror jag att Pianisten hade blivit bättre om någon annan skrivit den? Nej. Undantaget som bekräftar regeln. Det finns en distans mellan Szpilman och hans berättelse. Fruktansvärda händelser beskrivs relativt sakligt och utan överflödig sentimentalitet. Det behövs inte, händelserna är tillräckligt gripande i sig själva. Pianisten är en klar redogörelse för Szpilmans upplevelser under andra världskriget som väcker många känslor och framför allt, berättar. Låt oss aldrig glömma.